Berggrund av kvartsit

Savukoskis berggrund var i princip färdig redan för två miljarder år sedan. Kivitunturis huvudsakliga bergart kvartsit uppkom för 2 400 miljoner år sedan. Kvartsit är ursprungligen avlagringar på stranden till ett urtida världshav av sand som förts dit av starka strömmar från en stor kontinent i öst. På den tiden var hela dagens Savukoski med omnejd ett vulkaniskt aktivt område och drev omkring som en del av Fennoskandia på samma breddgrader som dagens Sydeuropa. Liknande kvartsitområden finns i hela Lappland inom en zon som sträcker sig från Salla till Enontekis. Eftersom kvartsit är en mycket slitstark bergart syns kvartsitområdena i landskapet som fjäll eller andra höjder när mjukare stenmaterial har nötts bort från dem. 

En sprickdal med några lavar, mossor och träd.

Svagare ställen i den i sig slitstarka kvartsiten har med tiden brutits ned av jordskorpans rörelser. Tecken på dessa omvälvningar i Kivitunturi är sprickdalar såsom Pirunkuru och Kivikuru samt så kallade gångbergarter, det vill säga mönster i andra färger som syns i berggrunden där smält stenmaterial har flödat ner i sprickor och hårdnat. Den mest kännspaka gångbergarten är den vita snökvartsen, som är synlig på många ställen längs leden.

En person och snökvartsen.


Topografi formad av istidens smältvatten

Utöver kvartsiten kännetecknas Kivitunturis landskap också av topografin, som har formats av smältvattnet från inlandsisen för cirka 10 000 år sedan. Då uppkom terrängen i Kivitunturi.

På Kettukumpu utsiktsplats är det enkelt att resa 9 000 år bakåt i tiden till en period när en stor del av området låg under Salla issjö. De olika skedena i historien har bevarats i områdets topografi. I terrängen som i övrigt uppvisar stora höjdskillnader finns det till exempel invid Äitipetäjänlampi en förvånansvärt jämn sanddyn, som är ett minne av en urtida älvmynning eller ett delta som uppkommit mellan den smältande inlandsisen och fjället. 

Kivitunturis vegetation

Kivitunturis natur är mycket omväxlande och längs lederna finns exempel på flera naturtyper och arter. I de ställvis mycket gamla skogarna dominerar tallen och de äldsta furorna är flera hundra år gamla. De vanligaste trädslagen är gran, björk och tall. Granen är det senaste tillskottet bland dessa – den spred sig till regionen för bara 4 000 år sedan. När granen tog över de fuktigare sänkorna drog sig tallen tillbaka till de torrare sandmarkerna och klipporna.

En frodig granskog med skägglavar på träden och fräknar.

Längs leden finns också flera frodiga bäcksänkor. I sänkorna och sprickdalarna i regionen växer örtväxter som är typiska för den här typen av miljö, såsom majbräken, fjällskråp och den sällsynta tortan. Bär som förekommer i regionen är bland annat hjortron, blåbär och odon samt giftiga ormbär. Vanliga blommande växter är bland annat skogsstjärna, hönsbär och midsommarblomster. Trots att Kivitunturis leder inte går genom några egentliga myrområden finns det ställvis också flera myrväxter längs lederna, såsom skvattram och rosling.

Bärbär i blom, ormbunkar och blåbärsris bredvid stigstegen.

Blockhav på fjälltopparna

Ju högre upp på fjället du klättrar, desto lägre blir vegetationen, men i Kivitunturi finns inga egentliga kalfjäll. Under årtusendenas lopp har kylan vittrat berggrunden och skapat blockhav på fjällets topp och sluttningar.
På många ställen är klippblocken täckta av skorplavar, en organism som bildas av en svamp och en enkel alg. Skorplavar växer långsamt och en lav som täcker ett område stort som en slant kan vara cirka 100 år gammal.  I det svala klimatet i norr, när den fuktiga marken ständigt fryser och smälter, lyfts stenblock upp till markytan och blir till formationer på fjällsluttningarna. 

Blockhav på fjälltopp med några träd.