På utflykt med hunden

Förberedelser för utflykten

För en dagsutflykt behöver varken hunden eller ägaren göra några större förberedelser, men man bör inte ta med en otränad hund på längre färder. Om hunden till vardags inte får gå mer än ungefär en kilometer, kan det under en flerdagstur uppstå problem som ägaren inte är förberedd på. Det gäller att se till att hunden får en god grundkondition före färden. Samtidigt höjs även hundägarens egen kondition, och ingendera drabbas så lätt av belastningsskador. Om man vet att hunden har ledbesvär eller andra krämpor som uppenbarar sig efter ansträngning, är det bäst att nöja sig med dagsutflykter. Det finns tips för den som planerar naturutflykter med hunden på våra webbsidor om aktiviteter.

En hund sitter på en bänk bredvid en kåsa. I förgrunden glöder en brasa.

Utrustning

Hunden behöver inte mycket utrustning på en kort utflykt. Det räcker med en lätt vatten- och matkopp samt ett bra koppel. Långa färder till fots och på skidor kräver däremot noggrann planering.

Hundens mat ska också rymmas i ägarens ryggsäck. En del hundägare som gör längre vandringar har lärt hundarna att själva bära sin mat i egna klövjeväskor. Dem kan man inhandla i djurbutiker. Man kan också behöva ett metallkoppel för övernattningar, eftersom somliga hundar blir utledsna och fördriver tiden med att tugga av sitt läderkoppel.

På vårvintern kan skaren ofta vara så hård att hunden kan får skavsår på tassarna. Ta med sådana tassockor som draghundar använder. Alla hundar gillar inte att använda sockorna till en början, så det lönar sig att öva på förhand hemma.

Snö samlas lätt i pälsen på lång- och mjukhåriga hundar, och mellan tårna kan hundar få stora snöklumpar, som gör det svårt att gå. Klipp håren i tassbottnarna riktigt korta före resan och smörj tassarna med fett alltid innan ni startar. Snön fastnar inte i håren då de är insmorda i fett.

På vintern kan hundar med tunn päls drabbas av förfrysningar. En hund som trivs inomhus och är frusen av sig lönar det sig inte att ta med på en skidtur. En hund som ska med på en längre vinterfärd bör anpassas till kylan redan under hösten så att den hinner få en ordentlig vinterpäls. Vinterns stränghet kan överraska också en erfaren friluftsmänniska, så det lönar sig också att ta med ett hundtäcke med tanke på extrema väderförhållanden. Hundägaren mår också bättre om hunden inte behöver frysa. Ett varmt liggunderlag är viktigt också för hunden.

En hundägare har sin hund i koppel vid sjöns strand. Hunden står vid stranden och tittar ut mot vattnet.

Mat

På marknaden finns många olika torrfoder att välja mellan. Före resan bör man vänja hunden vid reskosten, så att fodret säkert duger och resan inte förstörs p.g.a. problem med hundens matsmältning. Om hunden är kräsen, kan man smaksätta torrfodret med lite matolja. Man kan också ta med annan mat som hunden uppskattar och blanda den i torrfodret.

Vatten

I sommarhettan är det lika viktigt att sköta om hundens som sin egen vätskebalans. Om det inte finns naturliga vattendrag vid rutten, får man lov att reservera och bära vatten åt hunden också.

På vintern kan man smälta snö åt hunden eller blanda tillräckligt med varmt vatten i dess mat för att upprätthålla vätskebalansen. En del hundar lär sig äta snö, men man skall inte lita på att vätskeintaget då är tillräckligt stort.

På bilfärder under sommaren bör man komma ihåg att hunden inte får lämnas i en parkerad bil i solen, för temperaturen i bilen blir hastigt så hög att hunden kan få värmeslag. Om man är tvungen att lämna hunden för en stund, lönar det sig att koppla den på en skuggig plats och förse den med en kopp vatten. I skogen bör man inte koppla hunden vid myrornas stigar eller i norr lämna den i en knottsvärm.

Övernattning

Det är numera som regel förbjudet att ta in hundar i öde- och reserveringsstugorna, eftersom så många vandrare är allergiska mot hundar. Reglerna för olika stugor kan man kolla på stugsidorna. Den som använder ledar- och assistenthund har lagstadgad rätt att röra sig överallt, och detta gäller också Forststyrelsens olika stugor och naturum med restauranger.

Den som har för avsikt att övernatta med en hund bör ta med sig ett tält. Då kan man fritt välja var man övernattar.

Det lönar sig att vänja hunden vid tältet redan på förhand, så att alla får en lugnare natt. Hundar lär sig också lätt att sova under yttertältet, men man bör förstås inte utsätta den för mygg- och knottanfall. Det är varmt och skönt att sova med en hund vid sin sida inne i tältet, men en våt hund väter ned all utrustning. Det är bra att ta en handduk med åt hunden, om man vet att det blir regn eller om hunden tycker om att bada.

Första hjälpen

Hunden kan skada sig lika lätt som dess tvåbenta kumpan. Lägg alltså lite mer förband och desinfektionsmedel i förbandslådan med tanke på hunden. Av en veterinär och från apoteket får man råd och läkemedel mot ormbett och getingsting samt insektmedel mot myggor, knott och fästingar. Det lönar sig också att förbereda sig för skötsel av eventuell diarré hos hunden och påföljande vätskeförlust.

Med hunden över riksgränsen

Då man färdas i finska Lappland och i skärgården är det ofta ganska svårt att upptäcka riksgränsen. Hundägaren bör dock komma ihåg att det är mycket stränga bestämmelser om införsel av en hund till Sverige och Norge. Hunden bör ha ett s.k. pass för sällskapsdjur, med en veterinärs anteckningar om hundens identifiering, giltiga vaccinationer och avmaskning. Samtliga bestämmelser om import och export av sällskapsdjur finns på Livsmedelsverkets sidor (ruokavirasto.fi). Om du reser till Sverige du måste anmäla hunden till Tullverket (tullverket.se).

Checklista för utflykter med hund

  • Hunden ska alltid hållas kopplad i nationalparker och andra naturskyddsområden.
    • Nationalparkerna är naturskyddsområden där växter och djur ska lämnas i fred. En hund som springer fritt i en nationalpark bryter mot lagen året om. Den kan skada fågelungar och andra djur bara genom att skrämma dem.
    • I renskötselområdet kan hunden jaga upp renarna så att de svaga kalvarna blir helt utmattade, trots att hunden bara vill leka och ha kul. Hundens skall kan också försvåra renskötseln genom att de skrämda renarna rör sig i fel riktning.
    • Alla hundar skall vara kopplade, också fastän de är välskolade.
  • Käpplekar med hunden och grävning av gropar hör inte till i naturskyddsområden.
    • Det är förbjudet att gräva gropar och riva upp ris och murkna träd i nationalparker och andra naturskyddsområden – också för hundar. Exempelvis många hotade insekter lever i murkna trädstammar.
  • Låt andra besökare vandra i fred.
    • Alla gillar inte hundar och någon kanske är rädd för dem.
  • Se till att hunden uträttar sina behov så att stigarna är rena från bajs. I terrängen kan bajset viskas in i skogen, t.ex. med en kvist, men på gårdsområden måste det samlas i en påse och lämnas i kärlen för blandavfall. Lämna inte bajspåsarna längs stigar och leder. 
  • Kontrollera om det är tillåtet att släppa in hunden i en stuga.
    • Reglerna angående sällskapsdjur i öde-, hyres- och reserveringsstugorna varierar i de olika regionerna. Specifika regler för varje stuga finns på stugans egen webbsida.
    • Den som använder ledar- och assistenthund har lagstadgad rätt att röra sig överallt, och detta gäller också Forststyrelsens olika stugor och naturum med restauranger.
  • Hunden ska som regel hållas kopplad på alla andra ställen utom på den egna gårdsplanen och i ett inhägnat rastområde för hundar. Läs mer i ordningslagen (finlex.fi) och jaktlagen (finlex.fi).