Avtal om Haldefjälls samarbetsområde
Samarbetsområdet Háldi består av ett vildmarksområde i Lapska armen och de angränsande norska Reisa nasjonalpark och Ráisduottarháldi landskapsvårdsområde. Samarbetsområdet bildades 2020 genom ett avtal mellan Forststyrelsen, Reisa nasjonalpark och styrelsen för Ráisduottarháldi landskapsvårdsområde. Samarbetet inkluderar fungerande förbindelser till skyddsområdena i kringliggande Kilpisjärvi, Kåfjord, Reisadalen och Kautokeino.
- Karta över samarbetsområdet (pdf 7,2 Mb, julkaisut.metsa.fi, på finska, engelska och norsk)
- Mer om Haldefjälls samarbetsområde i infokiosk (online.nasjonalparkene.no, på norsk)
Syftet med samarbetet är att skydda natur- och kulturvärdena i området och att säkerställa hållbar användning av det. Samarbetsavtalet medför inga ändringar i bestämmelserna kring naturskyddsområdena och de officiella skötsel- och nyttjandeplanerna följs. Samarbetet har ordnats i enlighet med den naturvårdsorganisationens (EUROPARC) modell. Haldefjälls samarbetsområde beviljades år 2021 EUROPARC:s certifikat över samarbete kring gränsöverskridande parker och medlemskap i det europeiska nätverket TransParcNet för gränsöverskridande parker (europarc.org, på engelska).
Gemensam ödemark
Finlands högsta punkt, Háldičohkka 1 324 m, ligger vid den norska gränsen. Toppen på norska sidan, Ráisduottarháldi, är ännu högre med 1 361 m över havet. Gränsen delar Haldefjällområdet mellan Finland och Norge. Denna arktiska region i det kontinentala Europa är en enorm vildmark utan vägar eller permanent bosättning. Det tillhör samernas hembygdsområde på båda sidor om gränsen och är viktigt för renskötseln.
Haldefjällregionen kan delas in i tre huvudtyper av landskap: älvdalar, steniga högfjäll och kalfjäll eller öppen platå bevuxen med fjällbjörk. Vattendrag i naturtillstånd är viktiga för naturen i regionen. På finska sidan rinner vattendragen ut i Bottenhavet via Torne älv och på norska sidan rinner de ut i Atlanten. Riksgränsen går längs älven. Det finns en mängd hotade arter i området, såväl kalkälskande växter som arter som kräver ett arktiskt klimat. Den unika naturen hotas av mänsklig verksamhet och klimatförändringen.
Historien och kulturen förenar
Även om den nuvaranda gränsen mellan Finland och Norge funnits sedan 1734, har folk alltid rört sig mycket fritt över den. Den viktigaste gemensamma faktorn är den samiska kulturen och renskötseln, som fortsatte över gränsen ända till 1852. Då förbjöd gränsavtalet mellan Norge och Ryssland fri passage över gränsen, vilket medförde stora förändringar i renskötseln och den samiska kulturen. Trots gränsdelningen är renskötseln fortfarande en viktig näring i bägge länderna och grunden till den samiska kulturen. Mellan kust och inland bedrevs handel längs de stora älvarna. Många flydde undan hungerår i inlandet till norska kusten, där den finskättade minoritetskulturen kvänerna bildades.
Finland, Sverige och Norge delar värderingar och har en gemensam historia, vilket framgår av allemansrätten. Den viktigaste av dessa är rätten att röra sig i naturen med egen kraft nästan överallt, med undantag för vissa naturskyddsområden. Särskilt på finska sidan har Haldefjällområdet varit ett populärt friluftsområde ända sedan början av 1900-talet. Under de senaste årtiondena har turismen blivit en viktig näring i hela regionen. Finland hör till EU och tillsammans med Norge till Nato. Att passera gränsen är tillåten med vissa restriktioner inom ramen för Schengenavtalet.
Gränsöverskridande friluftsliv
Haldefjäll är en viktig naturdestination. Gränsen är lätt att passera såväl i terrängen som längs landsvägen. I Finland är det vanligt att vandra från Kilpisjärvi till Haldefjäll eller fiska i fjällsjöar och älvar. De populäraste besöksmålen ligger i närheten av Kilpisjärvi: Finlands, Sveriges och Norges gemensamma riksröse Treriksröset nås med båt eller till fots, och längs Saana finns en stigning försedd med trappsteg.
De mest välkända aktiviteterna i Norge är laxfångst och båtutfärder längs Reisaelva till vattenfallet Mollisfossen. Det är också populärt att vandra via Kåfjord till toppen av Haldefjäll eller till bron Gorsabroa, som går över en av Europas djupaste raviner. Det är alltid väl värt att besöka centrum för Norges samer, Kautokeino. Alla dessa besöksmål nås enkelt via vägnätet runt Haldefjäll.
Hela området genomskärs av Nordkalottleden, en del av långdistansvandringsleden E1 som löper genom hela Europa. Leden nås från Kilpisjärvi, Guolasjávri i Kåfjord, startpunkten Ovi Raishiin i Reisadalen, sjön Raisjávri (Reisavann) eller från slutpunkten för leden i Kautokeino. Leden fortsätter söderut till Treriksröset och därifrån vidare alldeles intill svensk-norska gränsen till Abisko i Tornedalen.
Aktuell information om naturcentren och nätverket
Gränsövergång i terrängen är tillåtet och allmansrätten är i stora drag likadan i såväl Finland som Norge och Sverige. Det finns emellertid skillnader som till exempel handlar om att ta med sig djur ut i naturen eller ta sig fram på terrängcykel. Den som rör sig i naturen bör hålla koll på de regelverk och anvisningar som gäller för länderna och naturskyddsområdena om man planerar att passera över gränsen. Också väderförhållandena och betande renar i området bör beaktas när utfärder planeras.
Kilpisjärvi naturum och Haldefjälls nationalparkscentrum i Storslett ger besökarna aktuell information såväl på plats som på internet. Bägge är i sig intressanta besöksmål med olika utställningar. Haldefjälls naturcentrum är samtidigt ett kulturcentrum över den kvänska kulturen. I Naturcentrens tjänst Infokiosk kan man bekanta sig närmare med natur- och kulturmålen och tjänsterna i Haldefjällsregionen.
Projektet Halti 2018–2020
Samarbetsområdet för Haldefjäll bildades inom projektet HALTI för ett gränsöverskridande samarbetsområde. Projektet pågick åren 2018–2020 (metsa.fi, på finska). Projektet Interreg Nord leddes av Forststyrelsen. Samarbetspartner i projektet var Naturresursinstitutet, styrelsen för Reisa nasjonalpark och Ráisduottarháldi landskapsvårdsområde, Haldefjälls naturcentrum, Kåfjords kommun och Universitetet i Tromsø. Projektet finansierades av Norrbottens länsstyrelse (EU-finansiering), Lapplands förbund samt Tromsøs och Finnmarks landskapsstyrelse.
