I Sverige vandrar man ofta i brantare fjällandskap än i Finland, vilket kräver god kondition av vandrare. Å andra sidan finns det också intressanta låglänta och skogsklädda vandringsområden.
Markerade leder och stugor med personal
I Sverige finns det rikligt med välmarkerade vandringsleder och naturstigar samt ett tätt stugnät speciellt i fjällområdet. I Sverige finns också utomordentliga paddlingsmöjligheter. I fjällen gör den bärande skaren, välmarkerade leder, ett tätt stugnät och ett fungerande nödtelefonnät vinterfärderna säkrare.
Eldning och vandring med hund
Allemansrätten i Sverige är i stort sett densamma som i Finland. Den största skillnaden gäller elduppgörning, som är friare i Sverige. I Sverige hör elduppgörningen till allemansrätten, men kommunerna eller länsstyrelserna kan dock förbjuda elduppgörning, då varning för terrängbrand utfärdats.
Du får gå över gränsen till grannländerna var som helst, bara du inte har varor som ska klareras i tullen.
Om du vandrar med hund bör du dock komma ihåg att införsel av hund till Sverige är noggrant reglerat. I Sveriges nordliga nationalparker (Muddus, Padjelanta, Sarek och Stora Sjöfallet) får man ta med sig hund enbart under vintermånaderna och den ska vara kopplad. Alla bestämmelser som gäller export och import av keldjur finns på Livsmedelsverkets sidor (ruokavirasto.fi). Om du resar med din hund till Sverige måste du anmäla djuret till Tullverket (tullverket.se).
Mer läsning om vandring i Sverige
- Sveriges nationalparker (sverigesnationalparker.se)
- Hitta ditt besöksmål (lansstyrelsen.se)
- Svenska kanotförbundet (kanot.com)
- Utsidan (utsidan.se) En omfattande webbplats för friluftsliv med diskussionsforum.
Vart ska man åka på utflykt i Sverige?
Sverige har 30 nationalparker, varav de mest kända och största ligger i norra Sverige. Sarek, Padjelanta, Stora Sjöfallet och det skogrika Muddus är fantastiska utflyktsmål för vandrare. Dessa fyra parker samt naturreservaten Sjaunja och Stubba bildar det 9 400 km² stora världsarvet Lapponia.
Andra populära vandringsområden är Kirunafjällen, som omfattar områdena kring Kebnekaise och Abisko, samt Jämtlands fjällområde.
I Sverige finns också många mindre nationalparker som lämpar sig väl för dagsutflykter och naturaktiviteter. Dessutom finns det över 5 500 naturskyddsområden i Sverige.
Sarek – glaciärer och högfjäll
Sarek nationalpark i norr är Sveriges mest vildmarkspräglade och krävande område för vandring. Området har tiotals fjälltoppar som når över 2 000 meter, närmare hundra glaciärer samt många älvar och dalgångar med älvar som är svåra att vada över. Nationalparken grundades 1909 och hör till Sveriges första nationalparker. Kungsleden går en kort sträcka genom den östra delen av Sarek, men i övrigt saknas stugor och andra friluftsanordningar, med undantag för några broar som byggts för renskötselns behov. Med hund får man röra sig i Sarek endast under perioden januari–april, medan hundar är tillåtna på Kungsleden året runt. Sarek är ett storslaget och vackert område som ställer höga krav på vandrarens färdigheter.
Läs mer om Sarek
Padjelanta – renarnas sommarbetesmark och ett blomsterparadis
Padjelanta nationalpark ligger väster om Sarek. Området består av en relativt flack och lättframkomlig högplatå med stora sjöar som präglar landskapet. Tack vare den kalkrika marken finns det många sällsynta växtarter här. Padjelanta är ett viktigt sommarbetesområde för renar. Genom området går Padjelantaleden och längs leden finns fjällstugor. Med hund får man röra sig i Padjelanta endast under perioden januari–april.
Läs mer om Padjelanta
Stora Sjöfallet – hjärtat av världsarvet Lapponia
Stora Sjöfallet/Stuor Muorkke är hjärtat i världsarvet Lapponia. I nationalparken finns det höga fjällryggar och branta dalar samt ståtliga urskogar av tall. Kungsleden korsar parken. Stora Sjöfallet gränsar mot Padjelanta och Sarek. Med hund får man röra sig i Stora Sjöfallet endast under perioden januari–april. På Kungsleden är hundar tillåtna året runt.
Läs mer om Stora Sjöfallet
Kirunafjällen och Kebnekaise som reser sig mot höjderna
Kirunafjällen är Sveriges populäraste fjällområde. Området sträcker sig i norr till Abisko nationalpark och i söder till Kebnekaise, som är Sveriges högsta fjäll. Det finns rikligt med höga fjällmassiv på området. Genom området löper Kungsleden och den delvis längs samma led gående Dag Hammarskjöldleden. Längs lederna finns flera fjällstugor.
Läs mer om Kirunafjällen
Läs mer om Sveriges nationalparker och naturreservat
Populära vandringsleder i Sverige
I Sverige finns det gott om markerade vandringsleder. Längs lederna finns stugor, eldplatser, spångar och broar samt andra friluftsanordningar.
Ledmarkeringar
I kalfjällen är vinterlederna och de gemensamma sommar-vinterlederna markerats med ledkryss. Längs vinterleden går också ofta en snöskoterled.
Ledkryssen är utplacerade med 40 meters mellanrum, så att de syns också i dåligt väder. Ställen där leden ändrar riktning har markerats med ett dubbelt kryss. Sommarlederna dvs. vandringslederna är i allmänhet markerade med färgprickar. I början och i korsningar är båda typerna av leder försedda med vägvisare där det finns namn och avstånd till olika utflyktsmål. På sommaren lönar det sig att uppmärksam på att man följer en sommar- och inte en vinterled, eftersom vinterlederna ofta går över blöta myrar och vattendrag. I skogsområden är lederna markerade med vägvisare och färgprickar.
Nordkalottleden genom tre länder
Av Sveriges mest kända långa vandringsleder kan nämnas den 800 km långa Nordkalottleden, som går i Norge, Sverige och Finland. Ledens start- eller slutpunkt i norr är Kautokeino i Norge och i söder Sulitjelma i Norge eller Kvikkjokk i Sverige. Man kan börja vandringen längs leden även från många andra ställen, till exempel från Kilpisjärvi i Finland.
Leden följer ställvis andra äldre vandringsleder. Längs leden finns bl.a. broar samt fjällstugor där det i vissa finns möjlighet att proviantera. En del av Nordkalottleden är markerad endast som sommarled.
Läs mer om Nordkalottleden
Kungsleden – ledernas kung
Sveriges kändaste vandringsled i fjällen är den 440 km långa Kungsleden. Ledens start- eller slutpunkt är Abisko i norr och Hemavan i söder. I norr på sträckan Abisko - Kebnekaise finns rätt mycket friluftsanordningar, medan servicen i södra delen av leden är anspråkslösare. Leden kan brukas året om.
Läs mer om Kungsleden
Övriga leder
En annan viktig sommarled i de svenska fjällen är den 160 km långa Padjelantaleden (svenskaturistforeningen.se). Leden, som är markerad som en sommarled, går från Kvikkjokk till Ritsem genom Padjelanta nationalpark.
Om du vill vandra längs en led, dit du lätt kommer med kollektivtrafik, kan du välja till exempel den 900 km långa Sörmlandsleden (sormlandsleden.se). Vandringsleden är en klassiker bland lederna i skogsområden. Leden går till största delen sydväst om Stockholm.
De vackraste fjällstugorna finns i Sverige
Sverige saknar ett liknande nät av ödestugor som finns i Finland, men däremot finns det ett nät av vackra, välutrustade avgiftsbelagda fjällstugor och fjällstationer. Förutom i dessa kan vandraren övernatta i t.ex. vandrarhem. Svenska Turistföreningen (STF) administrerar största delen av fjällens inkvarteringsmöjligheter. Fjällstationerna och fjällstugorna är endast öppna under säsongerna.
Fjällstation
Fjällstationerna bjuder på inkvartering med hotellstandard. Dessutom serverar restaurangen frukost, lunch och middag. Det finns också möjlighet till enklare inkvartering och sin mat kan man laga i självhushållskök. Dessutom finns bastu, butik och möjlighet att hyra utrustning. Speciellt under högsäsong är det bäst att alltid boka plats på förhand. Fjällstationerna är ofta gamla och vackra byggnader.
Fjällstuga
Fjällstugorna är avgiftsbelagda stugor, som är belägna längs markerade leder. Stugorna är på 10-20 km:s avstånd från varandra. Stugorna är försedda med enkel utrustning såsom, madrasser, kuddar, täcken, gasspis, kokkärl, tallrikar och matbestick. Förutom inkvarteringsrum finns det gemensamt kök med sällskapsrum dessutom kan det finnas bastu samt kiosk med livsmedel.
Till vandrarnas uppgifter hör att bära in vatten och vid behov värma upp sitt inkvarteringsrum, klyva ved, laga mat, diska och städa upp stugan. Det rekommenderas att boka bäddplats i fjällstugorna på förhand. Det går också att köpa en bäddplats på ort och ställe om det finns lediga platser. Grupper måste boka plats på förhand. Det lönar sig också att boka plats på förhand om du har hund med dig. Även dagsbesök och tältning är avgiftsbelagda, om man använder fjällstugans service, och betalas på plats. Vid vissa stugor kan man betala kontant och vid andra med kort. Medlemmar som hör till STF får billigare inkvartering. Då vandrarna kommer till stugan bör de anmäla sig för stugvärden, som fördelar sovplats och berättar om stugans service. Den som övernattar i stugan bör göra en anteckning i stughäftet.
Andra inkvarteringsformer
Längs vandringslederna halvvägs mellan stugorna kan det finnas ett vind- eller rastskydd, som är en liten stuga försedd med kamin. Den är inte avsedd för övernattning, men man får övernatta där endast i nödfall.
I Sverige finns också skärmskydd som i allmänhet är avsedda endast för dagsbesök. Det finns dock skärmskydd som även är avsedda för övernattning.
STF har ett också ett omfattande nät av vandrarhem i olika delar av Sverige. Förutom STF finns även privat inkvarteringsservice. Ytterligare har länsstyrelsen fjällstugor i vissa nationalparker.
Tältning
Det finns inga större skillnader mellan Sverige och Finland när det gäller tältning. I närheten av fjällstugorna är det tillåtet att tälta utan avgift. Om du vill använda stugans tjänster tas dock en mindre avgift ut. När du planerar din vandring är det viktigt att kontrollera de tältningsregler som gäller för det aktuella skyddsområdet.
Läs mer
Var förberedd på krävande väderförhållanden då du vandrar i Sverige
Vädret i fjällen kan förändras snabbt
Uppe i fjällen kan vädret växla plötsligt och häftigt både på sommaren och på vintern. En vindstilla solig och varm dag kan på ett ögonblick övergå i en störtskur och t.o.m. på sommaren i ett kraftigt snöfall eller i en tät dimma.
Den Skandinaviska fjällkedjan inverkar i hög grad på nederbördsmängden. Den årliga nederbörden kan i Sareks nationalpark vara 2 000 mm, medan den på andra håll i fjällen kan vara bara en bråkdel av denna mängd. Ett två timmars häftigt skyfall kan få vattennivån att stiga i en liten bäck till en häftig fors till ett djup över knäna. Läs mer om korsning av vattendrag.
På vintern bör man skydda ögonen med skidglasögon mot iskristaller som flyger genom luften på kalfjället i blåsigt väder. På kalfjället gäller det också att klä sig varmt – den isande vinden kan kyla ned kroppen mycket snabbt.
Snösäkerhet
För att en lavin ska uppstå krävs en tillräckligt brant sluttning och lämpliga snöförhållanden. I Sverige finns många fjäll som är så branta att deras sluttningar klassas som lavinterräng. Detta är särskilt viktigt att beakta vid färder vintertid. Om man saknar kunskaper i snösäkerhet är det bäst att undvika sluttningar med en lutning på över 25 grader.
Sveriges högfjällsområden är snötäckta långt in på sommaren. Under försommaren kan många vandringsleder fortfarande vara kraftigt snötäckta. Sommartid är snön oftast inte särskilt lavinbenägen, men till exempel kraftigt regn kan förändra situationen.
I Finland och Sverige ordnas kurser i snösäkerhet där deltagarna lär sig att röra sig säkert i lavinterräng.
Läs mer om laviner
Dimma och snöfall kan försämra sikten
Du kan gå vilse i tät dimma, även om du följer en markerad led. Om du på vintern färdas utanför markerade leder och du plötsligt överraskas av en snöstorm eller tät dimma, kan det vara mycket svårt att lokalisera dig, då du inte kan urskilja terrängens former, då allting är bara vitt. Då är det mycket stor risk att gå vilse, om du inte har med sig en gps-navigator som noggrant visar positionen.
En snöstorm kan orsaka farliga situationer om det inte finns möjlighet att söka skydd, till exempel i en stuga. Att gräva ner sig i snön kan också ge skydd, men inte heller det är alltid möjligt. Kyla och vind tillsammans skapar krävande förhållanden. I de svenska fjällen finns det i närheten av många stugor en rad vägvisare med pilar, så kallade fångstarmar, som hjälper vandrare som av misstag håller på att gå förbi stugan i dåligt väder att hitta fram till den.
Vandring på glaciärer kräver kunskap och erfarenhet
I Sverige finns det över 250 glaciärer i högfjällsområdena. Till skillnad från Norge rör man sig dock inte lika mycket på glaciärerna i Sverige. Att vandra på glaciärer kräver kunskap, erfarenhet och god kännedom om förhållandena. På glaciärerna finns sprickor och ett fall i en glaciärspricka kan få allvarliga följder.
Särskilt farliga situationer kan uppstå vid dålig sikt, till exempel i tät dimma eller snöfall, då sprickorna kan vara svåra eller omöjliga att upptäcka. På vintern ökar riskerna när sprickorna täcks av snö. Även under försommaren kan det fortfarande finnas stora mängder snö på glaciärerna.
Den som planerar att röra sig på glaciärer behöver rätt kunskaper och utrustning. I Sverige ordnas kurser i glaciärvandring där deltagarna lär sig att färdas säkert på glaciärer.
Mobiltelefonen har inte alltid täckning i fjällen
I fjällområdena kan det vara svårt att få mobiltäckning. Mobiltelefonen bör inte vara det enda säkerhetshjälpmedlet. Som tur är finns det nödtelefoner i fjällen. Deras placering är markerad bland annat på kartorna i serien Fjällkartan. Det allmänna nödnumret är 112, precis som i Finland. Sveriges landskod är +46.
Färdmeddelande
Om du gör ett skriftligt färdmeddelande har du goda möjligheter att få hjälp om du råkar i svårigheter under turen. I bästa fall kan det rädda liv. Det är all orsak att lämna ett färdmeddelande åtminstone till de anhöriga. I meddelandet bör ingå namnen på deltagarna i er grupp, datum då färden börjar, vilken rutt ni följer, planerad återkomst samt er utrustning. Man bör också meddela om det blir stora ändringar i rutten eller om färden varar längre än beräknat. Det är bra att skriva följande etappmål i stugornas gästbok. Efter avslutad färd är det all orsak att ge besked åt den som tog emot färdmeddelandet.
Packa med tillräcklig utrustning
När du vandrar i Sverige klarar du dig i stort sett med samma utrustning som i Finland. Det kan dock vara på sin plats att se till att kläderna är tillräckligt vindtäta. Vandringskängor och damasker är det bästa valet i de svenska fjällområdena. Vandringsstav(ar) och vadarskor är oumbärliga, då man vadar i glaciärbäckarnas starkt forsande gråaktiga vatten.
I fjällen är det nödvändigt att på vinterfärden ha med en hållbar snöspade för att vid behov kunna gräva en nödbivack.
Fjällskidor eller skogsskidor?
I fjällområdena är skaren ofta bärande och terrängen mer kuperad, vilket gör att fjäll- eller turskidor med stålkant vanligtvis är det bästa valet. Till dessa finns flera olika typer av bindningar samt stadiga läder- eller tygkängor som påminner om vandringskängor.
Skidorna finns med olika fästegenskaper, från vallningsbara skidor till skidor med fiskfjällsmönster eller stighudar. Det går också att fästa stighudar som täcker hela skidans längd. De är till stor hjälp i långa och branta uppförsbackar och underlättar även skidåkning med pulka.
I mer skogklädda områden, och särskilt i början av vintern när snön fortfarande är lös, kan breda och långa skogsskidor fungera bättre än fjällskidor.
Läs mer om förhållandena i Sverige
Markerade leder gör det möjligt att ta sig över vattendrag torrskodd
Vattendragen som finns längs lederna korsas i allmänhet med hjälp av broar, roddbåtar eller avgiftsbelagda motorbåtsskjutsar. För överfart med roddbåt står i allmänhet två eller tre roddbåtar till förfogande. Vandraren ansvarar för att det efter överfarten vid båtlänningarna på båda stränderna blir kvar minst en båt.
Över större vattendrag kan det finnas avgiftsbelagd motorbåtstrafik. Turerna enligt tidtabell eller de måste bokas separat.
Utanför de markerade lederna, särskilt i högfjällsområdena, måste älv- och jokkövergångar planeras noggrant. Efter regn kan vattennivån stiga snabbt till farliga nivåer. I högfjällen finns också glaciärer vars smältvattenflöden kan variera kraftigt. Glaciärälvar är särskilt krävande att korsa på grund av sitt grumliga vatten och sina starka strömmar.
Hur snabbt färdas du i fjällterräng?
I fjällen är gånghastigheten i allmänhet 3 - 4 kilometer i timmen längs en lättframkomlig stig. Dessutom bör man till den totala vandringstiden lägga till en halv timme för varje 300 meters stigning. Dessutom finns det angivet ungefärliga vandringstider för det flesta leder eller ledetapper. I tiderna ingår inte pauser. Ofta behöver en vandrare med normal kondition en längre tid än den angivna tiden. Det lönar sig att följa med sin egen marschhastighet hur den förhåller sig till de angivna tiderna för att få egna kalibrerade vandringstider.
Kartor och kommunikationer för vandrare i Sverige
Kartor
Elektroniska kartor
Papperskartor på nätet
Kollektivtrafik
I Sverige finns det rätt goda bussförbindelser men glesare järnvägsförbindelser. I Sverige finns inga biltåg.
- Med Resplus-tjänsten (samtrafiken.se) kan du söka förbindelser med buss och tåg mellan olika orter.
- Båtar i fjällen (svenskaturistforeningen.se)
