Ridning i nationalparker – var får man rida och vad ska man tänka på?

Text: kommunikationsexpert Minna Niinistö, Forststyrelsens Naturtjänster

I ordningsstadgan definieras ridning. Den kan förbjudas helt, begränsas eller styras till särskilt anvisade leder. Ridning kan begränsas eller styras till vissa leder för att förebygga slitage på naturen. Hästars rörelse kan slita på terrängen, stigar och leder, hästgödsel kan övergöda miljön och med avföring och foderhö kan skadliga främmande arter spridas till nationalparkens natur.

Ridning som omfattas av allemansrätten är inte automatiskt tillåten i naturskyddsområden, eftersom ordningsstadgan går före allemansrätten. Ridning är tillåten i de nationalparker och naturskyddsområden, vars ordningsstadga tillåter det. I naturreservat är rörelse striktare begränsad än i nationalparker och ridning är där i praktiken förbjuden.

I nationalparker kan det finnas leder som är särskilt anvisade för ridning, dessa syns i ordningsstadgans bilagekartor. Det kan också finnas allmänna markerade leder där ridning är tillåten, om det inte särskilt har förbjudits.

Leder som är anvisade för ridning syns ofta inte på kartan i Luontoon.fi, utan endast i ordningsstadgans bilagekartor. Alla ordningsstadgor finns i tjänsten julkaisut.metsa.fi, dit det finns länkar från friluftsmålens startsidor på Luontoon.fi.

Om det i ordningsstadgan står: ”Ridning är tillåten endast på särskilt anvisade leder”, får man rida endast på dessa leder.

Exempel: I Sibbo storskogs nationalpark styr ordningsstadgan ridningen till anvisade leder. Lederna bygger på gamla vägar, leder som användes före nationalparkens grundande samt riktgivande leder som anvisats i Vandas planläggning.

I vissa nationalparker är ridning förbjuden. Till exempel får man inte rida i Oulanka nationalpark eller Syöte nationalpark.

I vissa nationalparker är ridning begränsad och tillåten endast på anvisade leder. I Pyhä-Luosto nationalpark är ridning tillåten endast på Huttujärventie. I Pallas-Yllästunturi nationalpark och Koli nationalpark finns ridleder endast för samarbetsföretag.

I gamla ordningsstadgor definieras ridning ofta inte alls. Om ridning inte nämns i ordningsstadgan är den i regel tillåten, men listan över tillåtna färdsätt kan utesluta ridning.

• Till exempel tillåter ordningsstadgan för Tiilikkajärvi från 1988 endast färd till fots, på skidor, med cykel, roddbåt och kanot – ridning är alltså förbjuden.

I vissa nationalparkers ordningsstadgor anges att ridning är tillåten endast på anvisade leder, men några leder har inte anvisats. Om ordningsstadgan är mycket gammal eller oklar lönar det sig för ryttaren att kontrollera Luontoon.fi och vid behov säkerställa saken med Forststyrelsen.

I många parker pågår uppdateringar av skötsel- och nyttjandeplaner, varefter också ordningsstadgorna förnyas.

• Kontrollera alltid nationalparkens ordningsstadga.
• Säkerställ om ridning är förbjuden, tillåten eller styrd till vissa leder.
• Om ridning inte nämns alls är den i regel tillåten, om inte definitionen av tillåtna färdsätt utesluter den.

Man kan kontakta Forststyrelsen via Luontoon.fi: respons.

Ridning och terrängcykling kan jämställas på så sätt att båda kan slita på terrängen och stigarna. Därför kan båda styras eller begränsas genom ordningsstadgan.

Begränsningarna är dock inte automatiskt desamma: om terrängcykling är förbjuden betyder det inte att ridning är förbjuden – och vice versa.