Skogssamernas tid ekar i namnen
I Pyhä-Luosto har man jagat, fiskat och samlat in naturens gåvor sedan förhistorisk tid. För skogssamerna som bott i området har Pyhätunturi som namnet antyder varit en helig plats; traditionen berättar att de besökt bl.a. Uhriharju sejte för att be andarna om jaktlycka genom att hämta med sig till exempel delar av hjortkroppar som offer. Pyhätunturi har varit ett viktigt område för hjortjakt och senare ett renskötselområde.
De gamla föreställningarna och offertraditionen fick ge vika när skogssamerna i området omvändes till kristendomen åren 1620–1680. Dopplatserna som användes då kallas fortfarande Pyhänkasteenlampi och Pyhänkasteenputous. Vid Pyhätunturi har också gränsen mellan Lappland och Lanta, dvs. samernas område och allmogebebyggelsen, gått.
Skogsavverkningar
På Pyhätunturi kan man fortfarande se långa stubbar och vintervägar som minnen av forna tiders skogshuggarkultur och skogsavverkning. Skogarna söder om Pyhätunturi avverkades vid sekelskiftet mellan 1800- och 1900-talen genom plockhuggning av de största träden på vintern. Virket kördes med häst längs vintervägarna till den närmaste flottningsleden och flottades på sommaren till Kemi älv samt vidare till sågarna och fabrikerna i Kemi.
Nordost om Luosto och Lampivaara har det funnits stora skogsarbetsplatser särskilt på 1920- och 1930-talen, och det finns fortfarande ruiner av timmerstugor kvar i området som minnen från skogshuggartiderna.
Från turism till naturvård
Pyhätunturis profil som var lätt att känna igen blev redan i början av 1900-talet en av Lapplands symboler, och trots att området var svårframkomligt anlände turister sjövägen med båt samt med häst- och renskjutsar, till fots eller på skidor resten av vägen. Byggandet av vägen från Kemijärvi till Pelkosenniemi i mitten av 1930-talet påskyndade turismens tillväxt och på 1960-talet fick Pyhätunturi slalomcenter sina första backar och hotell. Efter krigen började turisterna hitta till landskapen i Luosto; Yli-Luosto ödestuga som byggdes för dem 1949 används fortfarande av vandrare. I slutet av 1960-talet började man systematiskt utveckla turismen i Luosto-området.
Redan 1910 föreslog man första gången att en nationalpark skulle inrättas i området kring Pyhätunturi och Luosto. Planen genomfördes till en början endast delvis: en nationalpark inrättades 1938 i Pyhätunturiområdet. Vid sidan av Pallas-Ounastunturi nationalpark var den Finlands första nationalpark. Den enhetliga Pyhä-Luosto nationalpark förverkligades slutligen 2005, när objekt i skyddsprogrammet för myrar och gamla skogar i Luosto införlivades med Pyhätunturi nationalpark.