Rokuanvaaras vidsträckta dynområde bildades efter den senaste istiden för omkring 9 000 år sedan av material som transporterades och avsattes av isälvsströmmar. Det var Pookivaara som först steg upp ur dåtidens Östersjö och framträdde som en ö mitt i havet.
Numera reser sig Pookivaara 194,2 meter över havsytan och ligger ungefär 50 meter högre än sin omgivning. I Rokua består marken huvudsakligen av sand, som överallt bildar ett minst tio meter tjockt lager. På Pookivaara är sandlagret till och med upp till 70 meter djupt.
Markerna i Rokua överfördes till Forststyrelsens förvaltning under storskiftets tid år 1868 och redan vid skogshushållningsinspektionen åren 1927–1929 uppmärksammades Rokuaområdets naturvårdsvärde. Genom en lag som utfärdades år 1956 inrättades Rokua nationalpark, som numera är ett av vårt lands viktigaste skyddsområden för karga tallhedar. Pookivaara har varit en del av nationalparken ända sedan den grundades.
Byggnadsbeståndets historia
Ett brandbevakningstorn och en brandvaktstuga byggdes på Pookivaara år 1936 på grund av den vida utsikt som öppnar sig därifrån. Brandbevakning utfördes på Pookivaara mer regelbundet fram till mitten av 1970talet och ännu under 1980talet och början av 1990talet användes tornet för brandövervakning, om än inte varje sommar.
Det första tornet på Pookivaara fungerade som luftbevakningsstation under vinter- och fortsättningskriget. Till exempel kom informationen om den mest förödande bombningen av Uleåborg via Rokua. Under vinterkriget användes brandvaktstugan som bostad för vaktchefen, och i början av fortsättningskriget stod stugan i övrigt till Försvarsmaktens förfogande. I sluttningen intill brandtornet fanns en korsu där de lottor som deltog i luftbevakningen bodde. Spåren av korsun syns fortfarande i terrängen.
Det trätrianguleringstorn som lantmäteriverket lät uppföra stod färdigt 1972 och när det förföll ersattes det av ett metalltorn. Senast renoverades tornet våren 2013. Det nuvarande tornet är det tredje på platsen.
Under vinterkriget lät Utajärvi skyddskår bygga en timmerstuga på Pookivaara. Skyddskårshuset invigdes av överste Siilasvuo under mellanfreden. Efter krigets slut övergick huset, som byggts av skyddskåren, i Ahmas lantmannaförenings ägo. Numera fungerar i huset den av Forststyrelsen upprätthållna hyresstugan Pookin pirtti.
Den lilla träbyggnaden som ursprungligen uppfördes som brandvaktstuga har tjänat vandrare som ödestuga sedan 1997. Med respekt för byggnadens historia är ödestugan fortfarande känd under namnet Palovartijan tupa ”Brandvaktstugan”.
Pookivaara som frilufts- och skidområde
Den finländska skid- och friluftskulturen drabbades av bakslag under krigsåren, eftersom de populära skidcentrumen i Lappland fick sin del av krigets förstörelse. Efter Lapplandskriget var även förbindelserna till Lappland svaga, vilket gjorde att skidentusiasterna vände blicken längre söderut, till exempel mot Rokua. Redan före krigen hade Rokuaområdet varit känt som ett frilufts- och skidområde bland invånarna i närområdet. När kriget tog slut ökade skidintresset och Rokuas rykte som utflyktsmål spred sig.
Den byggnad som skyddskåren lät uppföra på Pookivaara fungerade länge som rast- och övernattningsplats för skidåkare under Ahmas lantmannaförenings ägo. De skidåkare som kom för att semestra anlände med tåg till stationen i Ahmas eller Nuoju, varifrån de ännu måste skida några kilometer för att nå Rokua. Vägnätet var ännu på 1940talet i dåligt skick, men från stationen kunde man ibland få skjuts med häst närmare Rokua.
På söndagar kunde det finnas hundratals skidåkare på Pookivaara och i andra delar av Rokuanvaarat. Söndagen var den livligaste dagen, eftersom lördagen vid den tiden oftast var en arbetsdag. Vanliga arbetare hade sällan råd med långa semestrar, så man ville få ut så mycket som möjligt av den enda lediga dagen. Rokuas läge gjorde det möjligt att hinna dit även under en kort ledighet. Av dessa skäl fick Rokua också smeknamnet de fattigas fjäll.
Traditionen med skidtävlingar i Rokua började på 1940‑talet, och tävlingarna växte så småningom till ett evenemang i klass med Ounasvaaras tävlingar. Till Rokua samlades landets främsta åkare, ända upp till olympianivå. Numera erbjuder Rokua och Pookivaara välskötta och även krävande skidspår samt natursköna utflyktsleder.
