Naturreservaten har inrättats främst för forskningsändamål, vilket innebär att endast delar av dem är öppna för vandrare. Kevo är Finlands största naturreservat och ett krävande utflyktsmål på grund av sin vildmarkskaraktär och sina geologiska formationer.
Naturreservaten är strängare skyddade än nationalparker, och i Kevo måste vandrare ta hänsyn till begränsningarna för rörelse. Under barmarkstid är det tillåtet att röra sig endast under en begränsad period och enbart på utmärkta leder. Här är några tips om när det är värt att besöka Kevo och vad du behöver tänka på.
År 2024 gjordes cirka 6 300 besök i Kevos naturreservat.
Sommar och höst (maj–oktober)
Varför besöka:
Kevos naturreservat rymmer vidsträckta fjällhedar och stenfält, där vyerna sträcker sig så långt ögat kan se. Fjällplatåerna bryts upp av aapamyrar och små sjöar. I reservatets hjärta öppnar sig en kanjon—Finlands största ravindal—som inte lämnar någon oberörd. Kanjonen är livsmiljö för många sällsynta djur- och växtarter.
När besöka:
Under barmarkstid är den del av Guivi-leden som går över fjällområdet öppen för vandring 1.5–15.10. Inom kanjonens begränsningsområde är vandring tillåten mellan 15.6 och 15.10.
På Kevo-leden, som passerar genom Kevos kanjonområde, är färd till fots tillåten mellan 15.6 och 15.10. Observera att Guivi-leden kan vandras som en rundslinga endast när det också är tillåtet att röra sig på Kevo-leden.
I Kevos naturreservat är rörelse endast tillåten på utmärkta leder under ovan nämnda perioder.
Trängsel:
Den livligaste månaden under sommarsäsongen är juli, men i augusti och september är det bara något färre vandrare. Stora folksamlingar möter man inte i Kevo. Sommartid är rörligheten strikt begränsad till två utmärkta, delvis överlappande leder. Under högsäsong kan rast- och tältplatser ändå upplevas som något trånga.
Väderförhållanden:
Väderförhållandena i Kevos naturreservat kan växla snabbt, och vandrare bör vara beredda på varierande förhållanden även sommartid. Dagstemperaturerna ligger typiskt mellan 10–20 °C, men kan vissa dagar stiga avsevärt högre. Längs Guivi-leden finns skugga endast vid stugorna. Se till att du har tillräckligt med dricksvatten mellan etapperna. Nätterna kan däremot vara svala. Regn och vind kan överraska, och myggorna är rikliga särskilt i juli.
På våren och efter kraftiga regn kan vattennivån i Kevojoki stiga och försvåra eller till och med omöjliggöra vadställen. Kevos kanjonled stängs ibland tillfälligt på grund av höga vattennivåer. Information om avstängningar meddelas på Kevos naturreservats sida för aktuellt.
På hösten, när den rådande vindriktningen vrider till nord, kan det vara värt att vandra Kevo-leden från norr mot söder, så att de kyliga höstvindarna blåser i ryggen.
Vinter och vårvinter (oktober–april)
Varför besöka:
För den som behärskar vinterturer och vildmarksfärdsel är Kevos naturreservat ett drömresmål för skidåkning. Vintern i Kevo är lång och det finns gott om djup, ospårad snö. Fjällen och de vidsträckta myrarna erbjuder omväxlande skidterräng. I naturreservatet finns inget skött spårnät, och förhållandena för vinterturer kan vara mycket krävande.
Besök i ödestugan Mádjohka är endast möjligt på skidor, eftersom det inte finns någon utmärkt sommarled dit.
Kevos kanjonområde uppskattas bäst från fjällområdet. Kanjonen är verkligen utmanande och är på vissa ställen, på grund av lavinfara, också farlig för vinterturer.
När besöka:
Vintern är en lugn tid i Kevos naturreservat, och endast några hundra vandrare rör sig där under hela säsongen. Vinterturerna koncentreras till vårvintern, när dagsljuset varar längre än mitt i vintern. Den bästa tiden för skidfärder är mars–april, då hård skare möjliggör smidigare framfart.
I fjällområdet är skidåkning tillåten 16.10–30.4.
I Kevos kanjonområde är skidåkning tillåten mellan 16.10 och 31.3.
Sääolosuhteet:
På vintern är det ofta mycket kallt i Kevo, och temperaturen kan sjunka under −30 °C. Vinterturer kräver noggranna förberedelser och erfarenhet, eftersom det i Kevo inte finns skötta eller utmärkta vinterleder. Mitt i vintern måste vandrare komma ihåg att dagsljuset bara räcker några timmar.
Under den ljusa tiden hinner man alltså inte avverka långa dagsetapper. I Kevos naturreservat är det tillåtet att tälta endast på särskilt anordnade rastplatser och i stugornas gårdsområde. Detta gäller även vintervandrare.
