Skogssamernas tid
Skogssamerna var de första invånarna i Miekojärviområdet. De har jagat bland annat hjortar i området; man kan fortfarande se hjortjaktgroparna i Kaaraneskoskiområdet. Namnet "kaaranes" kommer uppenbarligen från ordet "karanas" som betyder korp på samiska. Hjortjakten innebar ett enkelt liv för korparna i närheten av jaktgravarna.
I Kiviniemi i den norra ändan av Miekojärvi har det eventuellt funnits en sejteplats, dvs. en helig plats för samerna. I området har man gjort fynd av stenföremål. I södra ändan av Miekojärvi har det däremot funnits bosättning redan under förhistorisk tid.
Den fasta bosättningens spridning
Det finska folkets nya bosättning har spridit sig till Tengeli älvs strand från Torne älvs håll sedan 1500-talet. Före området fick sin permanenta bosättning var Miekojärviområdet ett jakt- och fiskeområde för invånarna längs Torne älv. Det finns uppgifter om fisket i Miekojärvi sedan början av 1500-talet. Området kring Kenttälahti på ön Vaarasaari har använts som fiskeplats i århundraden. Fiskeplatsen var en bas som fiskarna använde och där de också bodde under fisketiden. De första nybyggargårdarna åt Miekojärvihållet grundades på 1730–1740-talen. I slutet av 1920-talet fick man en vägförbindelse till Pessalompolo från Övertorneåhållet och på 1930-talet till Sirkkakoski från Pello. Dessförinnan färdades man till området sjövägen eller längs gamla stigar (”kulkukeino”).
Kaaranes masugn
Brukspatron Olof Ekström i Svanstein vid Torne älv lät 1804–1805 bygga Kaaranes masugn vid forsen Kaaraneskoski mellan Miekojärvi och Vietonen. Masugnen var gjord av natursten utan bruk och var en cirka fyra meter hög och åtta meter bred fyrkantig konstruktion. Syftet var att utnyttja sjömalmen i Miekojärvi och Vietonen samt malmförekomsten i Karhunjupukka genom att smälta den till tackjärn och transportera den till Kengis bruk i Sverige för valsning, dvs. bearbetning. Masugnen sprack dock redan sommaren 1806 och kunde inte repareras, så användningen av masugnen upphörde. Ruinerna av masugnen finns dock fortfarande kvar att se omgivna av vatten.