Isranunkeln
Isranunkeln (Ranunculus glacialis), som valts till Malla naturreservats symbol, är typisk för bergstrakter och arktiska områden. I Finland förekommer arten endast på de högsta storfjällen i Enontekis. Isranunkeln är en starkt hotad art som trivs vid smältvattenbäckar och i snölegor i den mellan- och högalpina zonen. Arten är en av mycket få kärlväxter som klarar så stränga förhållanden. Isranunkeln slår också alla rekord i fråga om både växtplatsens höjd och dess nordliga läge. I Alperna växer arten på mer än 4 000 meters höjd. Isranunkeln är en fridlyst art och det är förbjudet att plocka den.
Isranunkeln är väl anpassad till den sena våren i snölegorna. Växtens knoppar är färdiga att spricka ut så fort växtplatsen kommer fram under snön. Blommans kronblad är först vita, men rodnar med tiden.
Klimatuppvärmningen är ett problem för denna art som trivs på de högsta fjälltopparna. Isranunkeln har anpassat sig till livet i den högalpina zonen utan konkurrens från andra arter. När klimatet värms upp sprider sig andra arter allt högre upp på fjällen, men i Finland finns det inte längre några högre växtplatser för isranunkeln.
Isranunkelns utbredning enligt Växtatlas (koivu.luomus.fi, på finska).
Alpigelkottsspinnare
Malla naturreservats symbol består också av den sällsynta alpigelkottsspinnaren (Apantesis quenseli). I juni–juli kan alpigelkottsspinnaren ses fladdra omkring i solskenet i Malla. Arten är lätt att känna igen på framvingarnas ljusgula nätteckning på mörkt botten.
Liksom isranunkeln är alpigelkottsspinnaren anpassad till förhållandena i Alperna och de nordliga fjällområdena, men dess revir finns i den lågalpina zonen och de övre delarna av fjällbjörkszonen. Alpigelkottsspinnaren övervintrar två gånger som larv och en gång som vuxen. Larverna äter åtminstone fjällkåpa, men eventuellt också andra näringsväxter.
Den svenske naturvetaren Conrad Quensel upptäckte alpigelkottsspinnaren i Enontekiö 1791. Fyndet var det första i hela världen. År 1793 beskrev den likaså svenske insektsforskaren Gustaf von Paykull alpigelkottsspinnaren för vetenskapen som en ny art och gav den namnet Grammia quenseli. Artnamnet är en hedersbetygelse till Quensel, som först upptäckte arten. Artbestämningen och benämningen var lyckade och alpigelkottsspinnarens ursprungliga namn används ännu idag.
Läs mer information om alpigelkottsspinnaren (perhoset.perhostutkijainseura.fi, på finska)