Linnansaari kulturgård

Waahersalo gård

Linnansaari nationalparks huvudö heter Linnansaari. Ön (450 ha) ligger mitt i Haukivesi i parkens mittparti. Öns första kända ägare var Polycarpus Johansson på 1620-talet. Linnansaari var inte bebodd då, men Johansson idkade svedjebruk på sina marker. Ön anslöts i slutet av 1600-talet - troligen efter nödåren - till Putkisalo gårds marker. I början av 1700-talet avstyckades från gårdens marker Waahersalo gårds område, dit även Linnansaari hörde.
Linnansaari torp grundades i början av 1850-talet för att Waahersalo gård skulle kunna övervaka Haukivesis skogar som besparats från svedjebruk.

Linnansaaris första torpare Adolf Johan Lyytikäinen

Waahersalo gårds dräng Adolf Lyytikäinen blev torpare i Linnansaari på våren 1852. Till holmen flyttade även hans hustru Helena Nikkonen samt Adolfs yngre bror Matti och deras far Johan. Några år senare gifte sig Matti med Maria Stina Terenius.

De första åren bodde familjen Lyytikäinen i en tillfällig boning, eftersom tiden gick åt till att röja upp fälten gemon svedjebruk. År 1855 byggde Adolf och Matti ett pörte i stock, som är det nuvarande Linnansaari torp.

Skogsväktare Fredrik Kasper

År 1864 överfördes Linnansaari torp till 25-åriga Fredrik Kasper. Han blev inte torpare, utan utnämndes till godsets skogsväktare. Största delen av godsets skogar låg då i Linnansaari skärgård.

Till Fredriks familj hörde frun Ulla och barnen Anna Lovisa, August, Erik Johan och Katariina Aurora. Endast den äldsta sonen August klarade sig i liv till vuxen ålder. Familjen Kasper flyttade år 1898 till Oravi. Efter familjen Kasper flyttade Pekka Koponen och hans hustru Anna Loviisa Karvinen till Linnansaari. De flyttade bort från Linnansaari år 1907.

Som skogshuggarstuga

Andelsbolaget Collin köpte Waahersalo herrgårds marker år 1905. Företaget sålde gården åt jordbrukare Benedict Mennander påföljande år, men Waahersalos skogar fick Collin tydligen ännu avverka enligt köpebrevet. Företaget gjorde stora avverkningar i områdets skogar och virket såldes till St. Petersburg. Linnansaari torp fungerade som Collins mäns logi. Alla skogshuggare rymdes inte att sova i torpet, så man byggde ett stort stall invid Sammakkoniemi stig, där förutom hästarna även män övernattade. För dem hade britsar fastgjorts på väggarna. Nuförtiden finns stallet inte mer.

Torpare Antti Suhonen

Linnansaari blev åter en del av torparväsendet, då Antti Suhonen gjorde ett kontrakt om det med Waahersalo herrgård. Förutom honom flyttade hans hustru Anna Matintytär Pöllänen och deras två barn Einar och Sylvi Siviä till holmen. På torpets gårdsplan stod då huvudbyggnaden, stallet, rian, bastun och en tvådelad bod. År 1911 byggde Antti Suhonen en gödsellada med pärttak.

Torpare Oskari Parviainen

Oskari Parviainen köpte arrenderätten till Linnansaari torp av Antti Suhonen för 350 mark. Torparen ägde inte själv marken han odlade, utan han betalade hyra för nyttjanderätten åt gården. Parviainen gjorde i början av mars 1912 ett tioårs kontrakt med Waahersalo herrgårds husbonde Mennander. Med Oskar flyttade hans hustru Tilda Fredrika Lappalainen och deras son Toivo Oskari till Linnansaari. Under det första året föddes även en dotter Toini Maria i familjen.

Linnansaari till Forststyrelsen

Forststyrelsen köpte Linnansaari skärgård av Waahersalo gård år 1913. Ett av Forststyrelsens mål var att bevara den "underbara naturen" i Saimen. Den primära avsikten med Linnansaari var ändå att producera trävirke åt staten.

Skogsväktare Oskari Parviainen

Oskari Parviainen blev statens tjänsteman eftersom:

• Han kunde läsa och skriva.
• Han var frisk, m.a.o. arbetsduglig.
• Han var en pålitlig man, som herrgårdens ägare Mennander hade rekommenderat för arbetet.
• Prästen intygade att han hade ett fläckfritt rykte och var värd ortsbornas förtroende.

Parviainen kom att övervaka Forststyrelsens Waahersalo park, där Linnansaari var vaktdistrikt XVIII. Skogsväktare Parviainens lön bestod av ett hyresfritt torp och en månadslön på 20 mark.

Linnansaari torp gjordes till en skogsväktargård

År 1917 blev torpet statens ämbetshus, för vilket staten kunde bevilja anslag för byggnads- och reparationsarbete. Torparkontraktet var alltså inte längre i kraft och byggnaden skulle beskattas. Under avverkningstider kunde över tio män övernatta i skogsväktargården i flera veckor. Skogshuggarna hämtade en gång i veckan en hästlast med proviant, av vilken skogsväktarens hustru Tilda lagade mat åt skogshuggarna. Ibland övernattade en del av männen på den närliggande Laattaansaari p.g.a. brist på utrymme och på vintern kunde en del av dem skida hem för natten.

Louhimaa gård

Torparlagen gav torparna möjlighet att lösa in sina odlingsmarker. Lagen utvidgades år 1922 till att omfatta även skogsväktargårdar. Oskari försökte in Linnansaari åt sig själv första gången på 1930-talet. Efter många försök att lösa in gården och flera avslag och klagomål fick Oskari gården i eget bruk. Han namngav gården (38,82 ha) till jordregistret år 1940 under namnet Louhimaa.

Familjen Parviainens son Toivo stupade i fortsättningskriget och det fanns ingen som kunde ta över gården. Oskari orkade inte längre sköta gården ensam. I början av 1950-talet skaffade Oskari arrendatorer till gården, och de odlade Louhimaa några år. Gården blev öde för gott i slutet av 1950-talet.

Tillbaka till staten

Staten köpte tillbaka Louhimaa gård av Oskari Parviainens dödsbo år 1975. Gården anslöts senare till Linnansaari nationalpark som grundats år 1956.

Torparna svedjade gårdens skogar fram till början av 1900-talet. Torpet och dess odlingar strävar man att återställa till hur de var när Tilda och Oskari Parviainen bodde på torpet i början av 1900-talet. Svedjebruket återupptogs i Linnansaari sommaren 1993.

Gamla jordbruksmetoder - svedjebruk, betesdrift, slåtter - skapade livsmiljöer som idag är traditionella biotoper. De är de artrikaste livsmiljöerna i Finlands natur. Utan aktiva vårdåtgärder förbuskas och förskogas de öppna ängarna, och de tidigare glesa hagmarkerna blir för täta för ängsfloran. Minskningen av traditionella biotoper hotar ett stort antal arter, särskilt växter och insekter. Läs mer om vårdbiotoper

Miljön kring Linnansaaris torp är ett betydande kulturmiljö där man strävar efter att bevara det landskap som skapades under människans svedjebrukstid och att skydda de nu hotade arter som är beroende av det.

• Torpet är öppet för allmänheten året runt.
• Det finns ingen personal vid Linnansaari kulturgård.
• Det kostar ingenting att bekanta sig med Linnansaari kulturgård.
• Kulturgården ligger på Linnansaari nationalparkens huvudön. Läs instruktioner på Linnansaari nationlaparkens ankomst-sidan.