Leden Inarinpolku (Anárašmáde) – en historisk handelsled i Kaldoaivi ödemarken

Enarestigen - Anárašmáđe, är en historisk marknadsfärdled till Karlebotn i Norge. Karlebotn på Varangerfjordens södra strand var en livlig marknadsplats från 1600-talet ända fram till 1890-talet. Norges gräns stängdes år 1852, men leden var ännu inofficiellt i bruk om somrarna. Färdleden, som varit bortglömd i nästan 150 år, har åter tagits i bruk. Leden går cirka 40 km på den finska sidan och 60 km på den norska sidan.

Uppgifter om användningen av Inarinpolku finns sedan 1500-talet. Handelsmän och skatteindrivare från Birkaland samt enaresamer på sina fisketurer har använt leden på vägen till Varangerfjorden. Många av förfäderna till Karlebotns nuvarande invånare har använt Inarinpolku för att ta sig till regionen. Leden var länge bortglömd, men i början av 1990-talet beslöt norrmännen och enareborna att väcka den till liv på nytt. Sommaren 1993 genomfördes en historisk första gemensam vandring längs Inarinpolku med deltagare från både Norge och Finland. Därefter fortsatte vandringen årligen. Leden fick nya ledmarkeringar i terrängen 1993–94.

Efter Rousajärvi underhålls inte leden längre, så ledmarkeringarna kan vara bristfälliga. Färdigheter i fjällorientering samt förmåga att använda karta och kompass är nödvändiga för den som färdas längs leden.

Den södra ändpunkten av leden Inarinpolku är byn Sevettijärvi ca 100 km nordost om Kaamanen, vid landsvägen till Norge via Enare träsk. Sevettijärvi är ett bosättningsområde för skoltsamer. I Sevettijärvi finns Skoltsamernas kulturhus, en skola för barn i grundskolans årskurser 1–6 och en bar som också inkluderar en liten livsmedelsbutik.

Den norra ändpunkten ligger i Karlebotn i Norge, dit man kan ta sig längs landsvägen antingen via Pulmanki eller Näätämö. Karlebotn är den sydligare av Varangerfjordens två västligaste punkter. Den nordligare (10 km från Karlebotn) är Varangerbotn, som samtidigt är Nesseby kommuns centralort. I byn finns några företag som erbjuder inkvarterings-, livsmedels- och kosthållstjänster. I Nesseby finns också Varanger samiske museum.

Leden är markerad i terrängen från Sevettijärvi till närheten av Isokivennokka med 40 cm höga stolpar med orange topp. På den norska sidan är leden är markerad på ett mer traditionellt sätt: med två eller flera stenar staplade på varandra, där den översta stenen visar färdriktningen. De översta stenarna är målade med gul färg.

På grund av den naturligt steniga terrängen är det trots det svårt att upptäcka ledmarkeringarna i terrängen.

På den norska sidan har det inte heller uppstått någon tydlig stig i terrängen.

Sevettijärvi till Opukasjärvi 12 km

Inarinpolku börjar i söder från gårdsplanen vid Skoltsamernas kulturhus och följer till en början Sevettijärvi–Pulmanki sommarvandringsled. Till en början går leden över tallmoar och följer vattendragen
till Opukasjärvi.

Opukasjärvi till Iisakkijärvi 7 km

Efter eldplatsen vid Opukasjärvi tar du dig över Näätämöjoki (Neidenälven) på en hängbro. Vid Silisjoki finns en båt för överfarten. Därefter fortsätter du genom fjällbjörkskogen till Iisakkijärvi ödestuga.

Iisakkijärvi till Rousajärvi 9,5 km

Från Iisakkijärvi stuga vandrar du 3 km norrut och tar sedan av mot nordost i riktning mot Rousajärvi ödestuga.

Rousajärvi till Norjan raja 12 km

Öster om Rousajärvi fortsätter stigen till sjöns nordöstra ända och därifrån över myrområdena kring Rousavaara. Efter blockfälten i början av etappen övergår terrängen i en jämn högplatå med gles björkskog, där leden går mellan Tuppilaavujärvi och Taimenjärvi. Därefter stiger leden mot Isonkivennokka. Härifrån är leden markerad med två eller flera stenar staplade på varandra. Vandringen upp till krönet av Isokivennokka kan ta på krafterna, men efter det är leden över kalfjället ganska jämn och lätt sluttande nästan ända fram till gränsen.

Den norska delen av Inarileden

På norska sidan ändrar ledmarkeringen och det är verkligen nödvändigt att ha god orienteringsförmåga. Efter en liten uppförsbacke till gränsövergången börjar en nästan trädlös etapp med mängder av små tjärnar och sjöar. I Borgejavris norra ända, i stigens omedelbara närhet, finns kåtplatser som torde vara flera hundra eller till och med tusentals år gamla. På udden i norra ändan av Borgejavri finns några kött- och fiskförvaringsgropar som ligger cirka 500 m öster om leden.
Du korsar Justinvuoma ravindal som utgörs av två relativt höga skogklädda höjder och mellan dem en ravin med branta kanter. Om du söker en skyddad plats att övernatta på är Ludnennjoask ådal en sådan. Efter att du korsat Justinvuoma finns det en så kallad dubbelgrop i den sydöstra ändan av Njoaskejavri, varav den ena har öppnats och den andra är stängd.
Efter Njoaskejavri är landskapet på en 4 km lång etapp nästan trädlöst, tills ravinen Aaslatnjoask med sina branta kanter och relativt lågvuxen björkskog börjar. Även denna ravin är lämplig för övernattning.
Härifrån är terrängen lätt stigande men jämn ända fram till Juggejohka, där det finns en utmärkt övernattningsplats vid stranden. Efter att du har korsat Juggejohka övergår terrängen i kuperat och stigande kalfjäll och leden fortsätter via Kruvnašskáidi och Gumpeskáidi till Lavkavárri.
Efter Lavkavárri går nästa etapp på leden utför och övergår i en högplatå med lågvuxen björkskog och slutligen till en ravindal med grövre björkskog, vars djupaste punkt kallas Cáhpesgurra. Denna ravin lämpar sig också för övernattning.
Efter att du korsat Cáhpesgurra stiger leden upp på krönet av Hannošboaci. Därifrån fortsätter du i sluttande terräng ända till Njidggujavri. Härifrån fortsätter leden några kilometer längs Njidggujohka och svänger mellan Rehpengáisá och Garvingáisá till Reatkáguolbba, där Varangerfjorden och Karlebotn öppnar sig.