Gå till huvudinnehåll
Friluftsområden
Valkoiset lapinvuokot kukkivat.

Artrikedom på Kevo

En speciell miljö är klippblocken som står nästan snöfria hela vintern och värms upp snabbt av solen, samt gödslas av avrinnande vatten och fåglar. Fjällens snölegor, som ofta smälter först mycket sent på våren, samt de näringsrika fjällhedarna där fjällsippan frodas, har också en alldeles speciell flora.

n fristad för hotade arter och sällsynt natur

Floran och faunan i kanjonen är artrikare än på den omgivande fjällplatån. Kevo är ett av de viktigaste förekomstområdena för många sällsynta nordliga arter.

I kanjonen finns speciellt många utrotningshotade växtarter, som förekommer på mycket få platser i Finland. På klippblocken och blockfälten längst ner trivs bland annat doftbräken (Dryopteris fragrans), brantfibbla (Crepis tectorum ssp. nigrescens), fjällarnika (Arnica angustifolia) och stickelfrö (Lappula deflexa). I Kevo finns även vårt lands nordligaste förekomst av myrbräcka (Saxifraga hirculus). Finlands enda kända förekomster av rostfotmossa (Bryoerythrophyllum ferruginascens), skifferhättemossa (Orthotrichum laevigatum J.E.Zetterst.) och jokkblommossa (Schistidium subjulaceum) finns också i Kevo.

Kevo är viktig för många nordliga fågelarter och i vissa fall finns en stor del av deras häckande bestånd i vårt land just i naturreservatet. Många rovfåglar häckar i kanjonen, bland dem fjällvråk (Buteo lagopus) och stenfalk (Falco columbarius). De vanligaste sjöfåglarna i kanjonen är skrake och knipa (Bucephala clangula).

Strömstaren (Cinclus cinclus) trivs också i Kevos strömmande vatten. På sjöarna och tjärnarna finns bland annat alfågel, sjöorre och svärta. Myrarna är viktiga för nordliga arter såsom myrspov, dvärgbeckasin, myrsnäppa, kärrsnäppa och smalnäbbad simsnäppa.

I talldungarna längs Kevojoki älv förekommer bergfink och rödstjärt allmänt, och här kan du också få syn på en lappmes eller en tallbit. I älvdalens frodigare skogar trivs även sydligare arter, såsom grönsångare eller järnsparv (Prunella modularis).

Den som klarar av att klättra upp på fjället kan få se fjällripa, snösparv eller fjällpipare och lägre ner i björkskogen finns bland annat gråsiska, dalripa och blåhake. En kuriositet i Kevo är ringtrasten (Turdus torquatus), som är vår nordligaste trastart.

I Kevo finns också järv, utter, lodjur och björn. Med riktigt god tur kan du också få se en glimt av den mycket sällsynta fjällräven. I Kevojoki älv kan du också råka få syn på en lax.

Kevonsuu äng

Kevonsuu gård finns i Kevo naturreservat och Forststyrelsen sköter gården genom att slå gårdstunet. En annan del av gården är privatägd. Lapplands forskningsstation Kevo under Åbo universitet har observerat vegetationen i området.

Naturreservatets del av ängen är till största delen torr, men ställvis också frisk gräsäng med ett rikt artbestånd. På ängen växer kustruta (fridlyst) samt låsbräken och höstlåsbräken, som klassificerats som nära hotade arter. Andra betydande arter är också fjällvedel, ormrot, liten blåklocka, grådraba, lappelm, slåtterblomma, vårfingerört, ängsskallra, smörboll och strandveronika. Man kan också hitta raggmyskgräs på ängen.

Kukkiva niitty.
Ängen vid Kevonsuu sköts genom slåtter, och växtligheten övervakas där.