Terrängkartan är ett viktigt verktyg för friluftsfolk och hjälper dig att navigera säkert och effektivt i naturen. Luontoon.fi:s terrängkartor ger detaljerad information om terrängformer, framkomlighet och markanvändning. I den här artikeln går vi igenom grunderna i att läsa en terrängkarta, till exempel vanliga karttecken, färgernas betydelse, höjdkurvor, skala och allemansrätten.
Vad visar en terrängkarta?
En terrängkarta är en ovanifrån ritad beskrivning av landskapet, där överenskomna symboler och färger används för att visa olika terrängformer. Kartan hjälper dig att förstå terrängens form, vattendrag, växtlighet, byggnader och vägar. Luontoon.fi:s terrängkartor baserar sig på Lantmäteriverkets data och är användbara för vandrare och naturbesökare.
Tips för nybörjare
Att läsa en terrängkarta är en färdighet som förbättras med träning. Börja med lätta leder och gå stegvis över till mer krävande terräng. Luontoon.fi erbjuder utmärkta kartor och ledförslag för dina utflykter.
- Öva kartläsning: Lär dig karttecken och färger.
- Planera rutten i förväg: Beakta terrängformer och framkomlighet.
- Använd kompass: Hjälper dig att hålla rätt riktning.
- Följ reglerna: Respektera naturen och följ områdesspecifika anvisningar.
Lär dig de vanligaste karttecknen
För att läsa terrängkartan behöver du känna till karttecken och färger – börja gärna med de vanligaste. Karttecken är symboler som representerar terrängens objekt, t.ex. stigar, vägar, byggnader, kraftledningar, stenar och höjdformer.
Mer information om karttecken finns t.ex. på suunnistusliitto.fi (på finska).
Kartfärger och vad de betyder
Terrängkartans färger hjälper dig att tolka terrängen och planera rutten utifrån den.
- Vit (vanlig skog): Lättframkomligt område med gles vegetation. Tydliga stigar och jämn terräng – idealiskt för lugna promenader och naturupplevelser.
- Grön (tät eller svårframkomlig skog): Tät skog som kan göra det svårt att ta sig fram. Mörkare grönt betyder ännu tätare snår och undervegetation, som gör det långsamt att ta sig fram. Orientering kan vara utmanande, det kan vara svårt att hitta tydliga stigar.
- Gul (öppet område): Åkrar och ängar som är lätta att gå över och erbjuder god sikt. Bra för picknick, fågelskådning och utsikter – men tänk på väder och vind.
- Blå (vattendrag): Sjöar, älvar och myrar. Kan vara svåra att ta sig fram vid, särskilt myrar som kan vara blöta och gungiga. Sjö- och åstränder är vackra platser för fiske och bad, men var försiktig vid hala stränder och strömmande vatten.
- Brun (höjdskillnader): Backar och dalar. Krävande terräng men med fantastiska vyer. Förbered dig för branta stigningar och steniga stigar.
- Grå (hällmark): Exponerad berggrund. Kan vara hal och kräver försiktighet. Ofta god utsikt och populärt för klättring – rätt skor och utrustning är viktiga.
- Svart (strukturer): Byggnader, vägar och stora stenar. Bra orienteringspunkter och ibland rastplatser eller skydd.
Höjdkurvor visar terrängens form
Höjdkurvor är bruna linjer som visar höjdskillnader. Varje linje binder samman punkter med samma höjd över havet.
- Täta kurvor: Brant sluttning.
- Glesa kurvor: Flack terräng.
- Sluten kurva: Kulle eller höjd.
Använd kartskalan för att uppskatta avstånd
Med kartans skala kan du uppskatta avstånd. En skala på 1:20 000 innebär att 1 cm på kartan motsvarar 200 meter i terrängen.
Var får man gå – och var inte?
I Finland ger allemansrätten möjlighet att röra sig fritt i naturen, men det finns begränsningar:
- Tillåtna områden: Skogar, stigar, vägar och vattendrag.
- Förbjudna områden: Odlingsmarker, åkrar, gårdsplaner och skyddsområden med tillträdesförbud.
- Kom ihåg: Allemansrätten gäller inte i samma omfattning inom skyddsområden.