Ärjänsaaris historia

Man vet inte säkert om det fanns bosättning på Ärjänsaari redan under den förhistoriska tiden. Däremot har många bevis bevarats på bosättningen av de lappar som kom till Kajanaland för omkring tusen år sedan. Området kring Vuoreslahti var en trakt bebodd av lappar och Ärjänsaari, som ligger i närheten av området, var en av de viktigaste ritplatserna för lapparna vid Ule träsk. Enligt traditionen hade lapparna den mytiska Poronkirkko (sv. Renkyrkan) på ön, men dess exakta läge har inte kunnat utredas.

Efter lapparnas tid finns det knappt några uppgifter om bosättningen på Ärjänsaari. Enligt traditionen fungerade ön åtminstone som tillfällig tillflyktsort under Stora ofreden i början av 1700-talet. I mitten av 1800-talet blev Ärjänsaari bas för sjörövarbröderna Kivesjärvi, som blev kända i trakten kring Ule träsk. Rövarna stal kött och spannmål från gårdarna i strandbyarna och tog också tjäran av tjärroddarna. När man lyckades få bukt med rövarna 1867 vågade också tjärroddare och fiskare stanna på ön i väntan på gynnsamma vindar.

På 1860-talet fastställdes storskiftet på Sivolanniemi gård, till vilken Ärjänsaari hörde. År 1897 köpte Kalle Karjalainen och hans bror Ärjänsaari för tusen mark. Karjalainen brände tjära på ön och till minne av detta finns det fortfarande rikligt med tjärgropar på ön. År 1900 var Karjalainen på grund av sina skulder tvungen att sälja ön till tjärborgaren Otto Ravander i Uleåborg för 3 000 mark. Ravanders handelsbolag genomförde stora avverkningar på Ärjänsaari 1907.

Efter Otto Ravanders död sålde hans fru och dotter Ärjänsaari till vicehäradshövding Paavo Paloheimo 1916. Paavo Paloheimo valdes till verkställande direktör för bolaget Kajaanin Puutavara Osakeyhtiö, som grundades 1907. Till en början hämtade man sand, som behövdes för att tillverka tegel, från Ärjänsaari till fabriken. Sanden transporterades från ön till Kajana med två sandpråmar. Efter krigen gjordes den ena pråmen om till båtbrygga vid Säippä på Ärjänsaari och den andra blev en vågbrytare vid spetsen av Palopää.

På 1920- och 1930-talet började man utveckla Ärjänsaari till ett rekreations- och semestermål för de anställda vid bolaget Kajaani. Till en början övernattade semesterfirarna i tält, men 1937 byggdes sex semesterstugor, som ritats av arkitekten Eino Pitkänen, på ön. Efter krigen ökade användningen av Ärjänsaari bland de bolagsanställda, och 1947 byggdes sex nya stugor för semesterfirarnas behov. År 1951 byggdes Vierasmaja i Kirkkosäikkä som representationslokal för bolagets ledning och gäster. Senare tillkom en byggnad för måltider och en rökbastu. År 1952 byggdes fyra nya semesterstugor på ön och en bostad för öns vaktmästare.

Familjemedlemmarna till bolagets anställda har med värme kommit ihåg sommarlägren på Ärjänsaari. På 1940–1990-talet ordnades många pojk- och flickläger, där stadsbarnen kunde simma, spela och leka i naturen. Sommarfesterna i Ärjä blev också minnesvärda evenemang efter krigen. Upp till över tusen gäster kunde delta i dessa evenemang.

1950-talet var definitivt Ärjänsaaris guldålder. Trots att semesterverksamheten avtog fortsatta uthyrningen av stugorna för de bolagsanställda ända fram till 2000-talet. Åren 1981–1984 byggdes sex stockstugor på Ärjänsaari. Under de sista decennierna minskade uthyrningen av stugorna ytterligare och stugorna började förfalla. Så småningom har fritidsbåtfolket i Ule träsk kommit i de bolagsanställdas ställe, och Ärjänsaari har blivit ett favoritbesöksmål.

Vierasniemi, dvs. Herrojenniemi
Ärjänsaari var en plats för semesterfirande för de anställda vid bolaget Kajaani, men på ön semestrade också bolagets direktörer. Ofta tog de också bolagets viktiga gäster med ut till Ärjänsaari. Deras semesterstugor, med egen bastu och en större matsalsbyggnad, låg något längre bort från arbetstagarnas semesterstugor i Vierasniemi. Denna plats för de högt uppsatta direktörerna var också känd under namnet Herrojenniemi.

Ärjänsaari hamnade i rubrikerna 2016 när skogsavverkningen orsakade tvister mellan UPM och naturskyddarna. Skogsplanen för Ärjänsaari innehöll en plan för luckhuggning och toppgallring i öns mellersta delar. UPM beslöt dock att avbryta avverkningarna i februari 2016. I augusti 2016 meddelade UPM att man tänker sälja Ärjänsaari. I början av 2017 gjorde UPM och miljöministeriet en markaffär, där Ärjänsaari övergick till finska staten för att bli naturskydds- och rekreationsområde i Forststyrelsens Naturtjänsters besittning.

Är ett område som staten förvärvat för naturskyddsändamål och som ingår i strandskyddsprogrammet och nätverket Natura 2000 som en del av helheten av öar och strandområden i Ule träsk (FI 1200 104). Största delen av Ärjänsaaris totala areal består av skogsmark, vars trädbestånd huvudsakligen består av fullvuxen tallskog. På ön förekommer sammanlagt 12,1 hektar Natura 2000-naturtyper enligt habitatdirektivet. Största delen (8,9 ha) av dessa naturtyper är boreala naturskogar.

Forststyrelsens naturtjänster har restaurerat brädstugorna som Pitkänen ritat till stugor för uthyrning. Dessutom ordnar Naturtjänsterna fåraherdeverksamhet och naturvårdstalkon där semestrandet och naturvården på ön får kontinuitet.