Ett anspråkslöst skydd
Ailinpieti är en enrums fiskarbostad av timmer med brädtak. I hörnet vid dörren har det funnits en spis murad av skiffersten. Ovanpå bottnen av timmer som var knuttimrad på en laxstjärt låg en botten av stor natursten underst. Ovanför spisen fortsatte eldstaden uppåt mot taket murad av sten. I ett senare skede lappades den med tegel från ett sjunket skepp som transporterat tegel. Mittemot dörren fanns ett enkelt fönster med sex rutor. Under fönstret fanns ett bord och en bänk. Till vänster fanns en sovbrits som delats itu med ett mellanbräde och som var lika lång som hela kortväggen. Till höger fanns en säng och ovanför den en lucka i taket som ledde till vinden. Ovanför britsen fanns ett rökfång som släppte in ljus.
På väggarna har det funnits mycket graveringar men de har i ett senare skede klätts med papp. På framsidan av byggnaden fanns en kall farstu byggd av bräder. På den norra sidan fanns en annan ouppvärmd del av bräder som fungerade som ett slags förvaringsutrymme. Den kalla farstun och förvaringsutrymmet hade vertikal brädfodring och brädgolv. Gångjärnen i dörren till Ailinpieti var av trä.

Landhöjningen förändrar världen
Ailinpieti fiskarstuga ligger vid karlöbornas båthamn. Runt stugan finns flera platser för uppdragning och sjösättning av båtar, eftersom platserna förflyttats långt från stranden som en följd av landhöjningen. Stenarna i området innehåller mycket ristningar. I en sten bredvid Ailinpieti har man ristat in årtalet 1773. Brunnen är gjord på 1800-talet. Båken som visat vägen för fiskare uppfördes på 1930-talet men möjligtvis har det funnits en båk på platsen redan tidigare. Sarvis bastu som fanns kvar ännu på 1970-talet uppfördes år 1833.
Ailinpieti byggdes på 1860-talet. Den första ägaren var Arvid Ailinpieti vars ättlingar använde byggnaden ända fram till 1960-talet. Därefter har byggnaden stått tom. Då Ailinpieti övergick i statens ägo i början av 1990-talet blev den ett skyddsobjekt enligt miljöministeriets beslut. Byggnaden restaurerades år 1994.
