På utflykt med hunden

Du får röra dig i de flesta områdena i naturen med hund så länge du följer ordningslagen, jaktlagen och reglerna på naturskyddsområdena. Kom ihåg att visa hänsyn – inte bara till din egen hund, utan också till andra vandrare och djur i naturen. I nationalparker och andra skyddade områden ska hunden alltid hållas kopplad.

I renskötselområden krävs särskild försiktighet då man rör sig med hund. En ren uppfattar hundar som rovdjur, särskilt skällande eller springande hundar kan orsaka allvarlig stress för renarna. På våren och försommaren är renarna särskilt sårbara – störningar under kalvningstiden kan leda till att kalvar dör. Hundens närvaro kan dessutom störa renskötselarbetet, driva renarna till fel områden och orsaka extra arbete och kostnader för renskötarna. Hunden får inte heller närma sig renar, inte ens för fotografering. Det är förbjudet.

Börja gärna med dagsutflykter – särskilt om varken du eller hunden har tidigare erfarenhet av friluftsliv. Korta utflykter hjälper hunden vänja sig vid terrängen och situationer som hör till vandring.

För en dagsutflykt räcker det med halsband eller sele, koppel, en skål och eget foder till hunden. Se alltid till att hunden får tillräckligt med vatten – vätskebalansen är lika viktig för hunden som för människan.

För längre vandringar krävs god grundkondition för både hund och ägare. Hundens mat tar plats i ryggsäcken och ökar vikten. Vissa hundar kan bära sin egen mat i en klövjeväska, förutsatt att den passar väl och att hunden har tränats i förväg.

Nyttiga färdigheter för hunden är bland annat att gå fint i koppel, passera andra vandrare och hundar lugnt, vila vid rastplatser samt att kunna sova i tält. Vid rastplatser är det viktigt att hunden kan vänta lugnt kopplad en bit från eldstaden.

Ägaren bär alltid hundens utrustning och boende. Det krävs alltid eget tält eller vindskydd – då det inte är tillåtet att ta med hundar in i alla stugor.

Hunden bör kunna röra sig på olika underlag – som hängbroar, gallertrappor och svårframkomlig terräng. Börja öva i god tid och vänj hunden vid olika situationer redan när den är ung.

Alla hundar är inte lämpade för vandring. Lämna hunden hemma om den är mycket ung, gammal, sjuklig, lättstressad eller oförutsägbar. Vissa hundar trivs inte i alla väder. Under den värsta insektsperioden bör åtminstone korthåriga hundar lämnas hemma.

Vandringsdagen inleds och avslutas med att hunden får röra på sig. Håll regelbundna dryckes- och vilopauser och ta av eventuella klövjeväskor vid längre raster. Under heta dagar krävs täta dryckespauser och lägre fart. Kontrollera tassar och väskans inställningar ofta. Användning av klövjeväska kräver övning och noggrann justering.

Efter en lång vandring behöver hunden vila. Byt successivt tillbaka till hundens vanliga foder.

Den som övernattar med hund bör alltid ta med eget tält – det är inte tillåtet att ta med hund i alla öde-, reserverings- eller hyresstugor på grund av allergier. Kontrollera stugans regler på stugans webbsida i förväg.

Vänj hunden vid tältet i god tid före vandringen. Planera om den ska sova inne i innertältet eller i absiden. Skydda hunden mot kyla, fukt och insekter. En tunnpälsad hund kan behöva en jacka eller ett varmt liggunderlag.

Utrustning för längre vandringar

• Halsband/sele och koppel (ta med reservkoppel eller kedja vid behov)
• Skål, foder och godsaker
• Jacka eller liggunderlag, om hunden fryser lätt
• Tasskydd och tassalva, om det sker missöden
• Borste och handduk
• Eventuell klövjeväska – som passar hunden och är i jämvikt
• ID-information på halsbandet

Välj välbekant torrfoder eller energirikt vandringsfoder. För korta turer (1–2 dagar) räcker det egna vanliga torrfodret. Vid längre vandringar ökar även hundens energibehov i jämförelse med situationen hemma. Vid längre vandringar är det värt att överväga ett lättare alternativ om hunden bär sitt foder. Numera finns det olika typer av torkat kött på marknaden som är mycket energirika men lätta att bära. Vänj hunden gradvis vid det nya fodret i god tid före utflykten.

Försäkra dej om att hunden får tillräckligt mycket vatten – vätskebalansen är en viktig del av hundens välbefinnande. Om det inte finns naturliga vattenkällor längs leden, ta med tillräckligt med vatten för hunden. På vintern smälts snö eller ges ljummet vatten blandat i maten.

Under bilturer bör man komma ihåg att aldrig lämna hunden i en parkerad bil. Temperaturen stiger så fort inne i bilen på sommaren att det finns stor risk att hunden får värmeslag. Om du måste lämna hunden, bind den ute i skuggan och ge den vatten i en vattenskål. I skogen bör man vara uppmärksam och inte binda hunden nära myrornas stigar eller i norr lämna hunden så den blir äten av knott och svidknott.

Packa ett separat första hjälpen-kit till hunden:

• Sårsalva och eventuell hydrokortison
• Rengörings- och förbandsmaterial
• Fästingborttagare, insektsmedel
• Medicin mot diarré
• Tabletter mot allergiska reaktioner. (OBS: inte för ormbett – då ska veterinär uppsökas)
• Eventuella mediciner och utrustning för att bära hunden vid nödsituationer.

I båt eller kanot ska hunden vara lugn och bära egen flytväst. Skydda hunden mot solen och se till att den har tillgång till vatten. Hunden får inte springa lös, inte ens på öar – rasta hunden under uppsikt.

Vinterturer är mer krävande både för hund och för ägare. Snön bär inte alltid hunden, vilket gör det tungt att ta sig fram. Tunnpälsade hundar behöver jacka och ett varmt liggundelag. Vänj hunden vid kyla redan på hösten, så att pälsen hinner växa.

Vid övernattning betonas vikten av tält och varma utrustningar. Vinterutfärder kräver noggrann planering och att man känner sin hund väl – det är bra att börja med enklare leder.

Vid vandring i finska Lappland och utfärder i skärgården är nationsgränserna ofta osynliga. Den som rör sig med hund måste dock komma ihåg att införsel av hund till Norge och Sverige är noggrant reglerad. Hunden måste ha med sig ett sällskapsdjurspass, där veterinären skriver ett intyg om identitetsmärkning, vaccinationer och avmaskningar. Alla export- och importbestämmelser finns på Livsmedelsverkets (ruokavirasto.fi) webbplats. Den som reser till Sverige måste anmäla hunden till svenska tullen (tullverket.se).

• Hunden ska alltid hållas kopplad i nationalparker och andra naturskyddsområden. Alla hundar skall vara kopplade, också fastän de är välskolade.
• Nationalparkerna är naturskyddsområden där växter och djur ska lämnas i fred. En hund som springer fritt i en nationalpark bryter mot lagen året om. Den kan skada fågelungar och andra djur bara genom att skrämma dem.
• I renskötselområdet kan hunden jaga upp renarna så att de svaga kalvarna blir helt utmattade, trots att hunden bara vill leka och ha kul. Hundens skall kan också försvåra renskötseln genom att de skrämda renarna rör sig i fel riktning.
• Käpplekar med hunden och grävning av gropar hör inte till i naturskyddsområden. Det är förbjudet att gräva gropar och riva upp ris och murkna träd i nationalparker och andra naturskyddsområden – också för hundar. Exempelvis många hotade insekter lever i murkna trädstammar.
• Låt andra besökare vandra i fred. Alla gillar inte hundar och någon kanske är rädd för dem.
• Se till att hunden uträttar sina behov så att stigarna är rena från bajs. I terrängen kan bajset viskas in i skogen, t.ex. med en kvist, men på gårdsområden måste det samlas i en påse och lämnas i kärlen för blandavfall. Lämna inte bajspåsarna längs stigar och leder.
• Kontrollera om det är tillåtet att släppa in hunden i en stuga. Reglerna angående sällskapsdjur i öde-, hyres- och reserveringsstugorna varierar i de olika regionerna. Specifika regler för varje stuga finns på stugans egen webbsida.
• Den som använder ledar- och assistenthund har lagstadgad rätt att röra sig överallt, och detta gäller också Forststyrelsens olika stugor och naturum med restauranger.
• Hunden ska som regel hållas kopplad på alla andra ställen utom på den egna gårdsplanen och i ett inhägnat rastområde för hundar. Läs mer i ordningslagen (finlex.fi) och jaktlagen (finlex.fi).