Raseborgs slottsruins historia

Under senmedeltiden representerade Raseborgs slott den svenska kungens makt i Finland. Livet på slottet har växlat mellan vardagen i ett enkelt förvaltningscentrum till glansfullt hovliv.

Slottets grundläggande och uppbyggnad
Blomstringsperiod
Krigföring och vardag
Slottet överges och upplever en kortvarig renässans
En ny era som sevärdhet och restaureringsarbetet

Slottets grundläggande och uppbyggnad

Raseborgs slott uppfördes på 1370-talet som centrum för förvaltningen i västra Nyland. Slottet var också en viktig militär bas samt ett handelscentrum som var avsett att konkurrera med Tallinn. Efter slotten i Åbo och Viborg var Raseborg en viktig högborg för kronan i Finland.  

Raseborgs slott byggdes under en orolig tid, när riket tidvis låg i inbördeskrig och vitaliebröderna, det vill säga Östersjöns sjörövare, satte skräck i kustregionerna. Slottet uppfördes under Tord Bonde, som var slottsherre i Raseborg i mer än 20 år, på en ö i den inre skärgården som var lätt att försvara, skyddad av höga murar, branta klippor och vatten. Där den nuvarande gräsmattan ligger böljade under medeltiden en havsvik. Havsnivån låg då omkring två meter högre än idag.

Raseborgs slottsruin omgärds av stenmurar. Bild: Tuija Warén.

Slottet består av en huvudborg och tre förborgar. Mellan förborgarna på slottets östra sida fanns också ett porttorn, en så kallad barbakan, som var ett invecklat försvarsverk med sin vindbrygga. Slottet var omgiven av ett pålverk i trä som anlagts på grunt vatten, som gjorde det svårare för objudna skepp att närma sig slottet. Pålarna är fortfarande synliga mitt i gräsmattan som omger slottet.

Under medeltiden var slotten också ekonomiska centrum, som underhölls av ett eget lantbruk, slottets ladugård. Vid Raseborgs slott var boskapsskötseln omfattande och till ägorna hörde såväl åker- och betesmarker som en kvarn. Bönderna i regionen utförde dagsverken på slottets byggarbetsplatser och i jordbruket.

Raseborgs slott byggdes ursprungligen på en liten klippö. Bild: Tuija Warén.

Blomstringsperiod

Slottets blomstringsperiod inföll under 1450–1460-talet. Karl Knutsson Bonde, som valts till kung i Sverige tre gånger, var slottsherre och bodde på slottet med sitt hov 1465–1467.

Även flera av de slottsherrar som tog över Raseborgs slott hörde till den mest inflytelserika högadeln i Sverige och var bosatta på slottet under långa perioder. Sveriges riksföreståndare Sten Sture den äldre bodde på Raseborgs slott i flera omgångar kring decennieskiftet 1480–1490, när han bland annat stod värd för förhandlingar med Tyska orden, som härskade över Estland och Livland.

Krigföring och vardag

Kring sekelskiftet 1500 utgjorde danskarna ett hot mot den nyländska kusten. År 1521 togs också Raseborg över av den danske kungen Kristian II:s trupper. Ingen information om striderna finns bevarad, men det är känt att man lät halshugga den dåvarande slottsherren Nils Eskilsson (Banér) och kungens budbärare biskop Hemming Gadh vid Raseborgs slott efter maktbytet.

Efter två år återerövrades slottet av den svenske kungen Gustav Vasas anhängare. Slottet var i dåligt skick, vilket sannolikt var ett resultat av belägringen, striderna och erövringen. Enligt den lokala traditionen skadades slottet av danskarnas kanoneld.

Gustav Vasa planerade att överge det illa medfarna slottet. Till slut iståndsattes ändå slottet och blev på nytt centrum för sitt fögderi. På slottet härskade nu en fogde med ett par skrivare, en skärgårdsfogde och någon lokal frälseman. Fogdens hustru hade ansvar för slottets klädförråd, fataburen. Slottsfolkets själavård och slottskapellet sköttes av en slottskaplan. Bemanningen på slottet bestod av ett tjugotal knektar och hovmän, det vill säga fotsoldater och ryttare.

Bland den månghövdade skaran hantverkare fanns bland annat slottets smed och tunnbindare samt bagare. På grund av den stora ölkonsumtionen hade slottet ett eget bryggeri. För matlagningen och serveringen stod en kock och en munskänk med sina hjälpredor. Slottets egna fiskare såg till att det inte rådde brist på mat. Det bästa ölet och brödet reserverades för de mest högtstående och inflytelserika bland slottsfolket, medan tjänstefolket fick nöja sig med svagdricka och billigare bröd.

Slottet överges och upplever en kortvarig renässans

Trots att slottet hade iståndsatts ändrade kungen sig och började planera ett nytt administrativt, ekonomiskt och militärt centrum. Landhöjningen anses vara en delorsak till att Raseborgs slott övergavs. Havet drog sig tillbaka och slottets läge blev mindre fördelaktigt.

Som plats för det nya centret valdes området kring Helsingfors, där man 1550 grundade Helsingfors stad och kungsgård. Redan i slutet av 1540-talet avvecklades Raseborgs slott och i början av följande decennium började man överge slottet.

Helsingfors visade sig emellertid vara en besvikelse för Gustav Vasa. Något slott blev aldrig byggt i staden och hamnen uppfyllde inte kungens önskemål. Man började leta efter ett nytt centrum och i början av 1556 blev Raseborgs slott än en gång fögderiets knutpunkt. Raseborg upplevde en kort renässans som fogdeslott och ett av hertig Johans administrativa centra.

Raseborgs nya uppsving blev slottets svanesång. Den illa medfarna byggnaden hade nått slutet av sin livscykel och vapenlagren gapade tomma. En del av slottet, bland annat en del av ölkällaren, rasade samman. Det påskyndade hertig Johans planer på att än en gång grunda ett nytt administrativt centrum. I augusti 1558 började man i stället för Raseborgs slott bygga en stor kungsgård i Ekenäs och den gamla borgen övergavs slutgiltigt. Verksamheten vid slottets ladugård fortsatte. På västra sidan av Raseborgsån domineras landskapet fortfarande av Raseborgs gård, som ligger en kilometer från borgen, invid ett åkerfält.  

En ny era som sevärdhet och restaureringsarbetet

Den övergivna borgen stod öde i över 300 år. Växtligheten och träden tog helt över borgen med omgivningar. I början av 1800-talet började den romantiska slottsruinen dra till sig resande, turister.

Restaureringen av borgen till en sevärdhet inleddes i slutet av 1880-talet. Under det första skedet av restaureringen hade hela huvudborgen grävts fram, raserade murar hade reparerats och en träkonstruktion med en korridor hade byggts innanför murarna.

År 1905 inleddes ett nytt restaureringsskede, då man lade tak över huvudborgens södra flygel och murkrönen på de övriga flyglarna. Tornet fick ett nytt skyddstak och man byggde trappor och en bro till slottet. Under det tredje skedet, 1936–1939, revs de nya konstruktionerna i det runda tornet och två mellanbottnar byggdes i tornet. Slottets skyddstak och gångbroarna runt slottet revs också.

Under det fjärde restaureringsskedet, 1960–1972, byggdes den fallfärdiga muren i den södra förborgen om helt och hållet. Samtidigt flyttades den också en aning västerut!  Som stöd för restaureringen gjordes arkeologiska utgrävningar.

År 1978 inleddes den femte restaureringsperioden på slottet. Nu reparerades fallfärdiga murkonstruktioner, man byggde gångbroar och plattformar och lade tak på hela huvudborgen. Riddarsalen i huvudborgen fick ett brädgolv. Den långa restaureringsperioden avslutades 1988, då slottet fick sin nuvarande form.

Tornerspelsstämning på Raseborgs medeltidsmarknad. Bil: Henrik Jansson