Vattennaturen

En lugn sjöyta med moln som hänger lågt. Sjön har skogsöar.

Miekojärvi hör till Tengeli älvs vattensystem, som rinner ut i Torne älv. Miekojärvi är vattensystemets största sjö (ca 53 km²). Vietonen (36 km²) och Raanujärvi (25 km²) är två närliggande sjöar, som mynnar i Miekojärvi. I Miekojärvi mynnar dessutom flera mindre sjöar, såsom Lankojärvi, Koutusjärvi, Alinen Alposjärvi och Meltosjärvi. Vietonen och Raanujärvi regleras.

I Miekojärvi finns omkring femton öar av olika storlek, den största av dem heter Vaarasaari. Övriga öar är bl.a. Palkimensaari, Viitasaari, Kuusisaari och Revonsaaret. I Miekojärvi finns flera över tio meter djupa ställen, av vilka det djupaste är nästan 30 meter.
Vid sjön finns det tiotals fina, naturliga sandstränder. Den bäst kända sandstranden är Orhinselänniemi, som ligger i sjöns mittdelar vid Raakonvaara. Den består av en sandås, som sträcker sig ut i sjön.

Vid sjöns sandstrand ligger två tallar med stora rötter som slingrar sig i sanden.

Av Miekojärvis stränder ingår 12,3 km² i strandskyddsprogrammet. Största delen av Vaarasaari hör till strandskyddsprogrammet.

Berggrunden och jordmånen

Senaste istiden, Weichselistiden, har lämnat spår efter sig på sjöområdet i Pello och Övertorneå. Då inlandsisen växte, bredde den ut sig från nordväst till sydost. Isen nötte på marken, och därför är sjöarna på området i stort sett i samma riktning. Under istiden fick de skogklädda höjderna sin karakteristiska avrundade form, och isen transporterade stora flyttblock. Sådana flyttblock förekommer här och där i terrängen.

Morän är den vanligaste jordarten på Miekojärviområdet och den består av stenmaterial av olika storlek, från lera till stora stenblock. På området finns också åsar av sand och grus som uppstod då inlandsisen drog sig tillbaka i slutet av istiden.

Kalottberg

Efter den senaste istiden har Östersjön växelvis genomgått sjö- och havsstadier. De högsta skogklädda höjderna hamnade aldrig under vatten efter istiden, utan deras toppar bildade öar ovanför vattenytan. Sådana här höjder kallas kalottberg, för de har högst upp en hätta av morän som aldrig påverkats av sjö- eller havsvatten. Längre ner på bergens sluttningar förekommer steniga forntida stränder, som tidigare sköljdes av vågor. Kalottberg på det här området är bl.a. Raakonvaara (229 m ö.h.) och Sompanen (226 m ö.h.).

Växtlighet

Miekojärvis växtlighet karakteriseras av undervattensväxter. Sjön har endast sparsamt med övervattensväxter; några glesa bestånd av sjöfräken och vass. Största delen av stränderna är antingen steniga eller långa och finsandiga. De skogklädda höjderna reser sig ställvis brant från sjöns strand.

De skogar på området som ingår i strandskyddsprogrammet var tidigare vanliga ekonomiskogar. I dessa har delvis förekommit avverkningar, i synnerhet när man röjde upp efter Mauri-stormen på 1980-talet. Gammal skog i närheten av Miekojärvi finns bl.a. på Sompasenvaara, där det finns en naturstig.

Fåglar

Eftersom Miekojärvi är karg till växtligheten, finns det inte lika mycket simänder som i många andra vatten. Däremot häckar t.ex. storlommar och dykänder såsom storskrakar gärna vid Miekojärvi. Av rovfåglarna har fiskgjuse häckat vid sjön, som har mycket föda att erbjuda arten. Drillsnäppan hör till de vanligaste vadarna på området. Silltrutar påträffas varje år vid sjön.

Fiskar

Den vidsträckta och rena sjön Miekojärvi är en fin livsmiljö för många fiskarter. Siklöjan, som trivs på fjärdarna, bildar grunden för sjöns hela fiskbestånd. Av laxfiskar påträffas dessutom åtminstone öring, sik, harr och nors. En specialitet för Miekojärvi är gösen, som här förekommer vid den nordligaste gränsen av sitt utbredningsområde. Beståndet får dock betydlig påfyllnad genom inplantering av gös. Andra arter i sjön är bl.a. gädda, abborre, lake, id och braxen. I Miekojärvi förekommer nästan 20 fiskarter, så sjöns fiskfauna är rätt så artrik.

En stenig sjöstrand med tallar och kvistar, i bakgrunden utsikten öppnar till skogsbackar.