Fysiskt och mentalt välbefinnande på turen

När det talas om välbefinnande under en tur, tänker man i allmänhet endast på det fysiska välbefinnandet fastän det mentala välbefinnandet är lika viktigt, om också svårare att greppa. Människor upplever saker och ting på så olika sätt: något som irriterar eller känns påfrestande för en person, kanske känns lekande lätt för en annan. Även turens längd – endagstur eller långvandring – vädret, terrängens framkomlighet, dagsetappernas längd och utrustningen kan inverka på trivseln. För att försäkra dig om att du kommer att trivas, lönar det sig att före färden begrunda om turens målsättningar motsvarar dina egna och om du trivs i de övriga deltagarnas sällskap, under en långvandring i synnerhet med den du delar tält med.

Om du vill ägna mycket tid åt att t.ex. fotografera eller fiska under turen, lönar det sig inte att gå med en vandringsgrupp där ingen annan har motsvarande önskemål. Det är också bra att i förväg fundera över om du är redo att anpassa dig till vandringsledarens och hela sällskapets beslut, för om en person gör precis vad han vill förstör han lätt turen för alla andra. Ju bättre du känner dig själv, din karaktär och dina mål, desto enklare är det att på förhand tänka ut vilken slags tur och sällskap är bäst för dig. Kom dock ihåg att fastän ni har gjort alla nödvändiga förberedelser, kan det under vandringen hända något som ingen av er är förberedd på.

Bild: Tuomas Uola

Tillräcklig kondition och fungerande utrustning

Förberedelserna är av stor vikt för att turen ska lyckas. Det är en stor påfrestning på konditionen och särskilt på benmusklerna och -lederna hos människor med sittarbete att plötsligt vandra långa sträckor och bära en tung ryggsäck, varför det är bäst att börja höja konditionen i god tid före turen. Enbart muskelträning är ingen garanti för tillräcklig uthållighet under vandringen, utan dessutom behövs aerobisk, långvarig träning i form av t.ex. långa cykelturer eller promenader. Har du god kondition, är vandringen inte för ansträngande och kroppen hinner återhämta sig före följande fysiska prestation. Då orkar du också bättre göra naturobservationer och njuta av naturens skönhet.

Om det bara är möjligt, lönar det sig att något veckoslut på förhand göra en "testvandring", som består av lika långa dagsetapper i varierande terräng som de man har för avsikt att tillryggalägga under den planerade vandringen. Ta med en ryggsäck som är lika tung som den du ska ha under den egentliga vandringen, så får du en sann bild av din kondition. Det här är också ett bra tillfälle att testa hur mycket din ryggsäck får väga och hur utrustningen, såsom kängorna, stormköket och sovsäcken, fungerar ute i fält.

Sköt om dina fötter

Fötternas välbefinnande är mycket viktigt för att turen ska lyckas. Gå in nya kängor före vandringen, så att skorna och fötterna hinner anpassa sig till varandra. Men om du använder dina gamla kängor, är det bäst att kolla i vilket skick de är: de bör vara vattentäta och innersömmarna får inte vara trasiga och skava. Under vandringen – alltid då det är möjligt – lönar det sig att ta av sig skorna och strumporna och luftbada fötterna. Om det finns ett vattendrag i närheten lönar det sig att svalka fötterna i det, vilket lindrar eventuell svullnad. Strumporna hinner också torka en stund och är sköna att dra på igen och skaver mindre än fuktiga strumpor.

Om kängorna skaver medan du vandrar, är det bäst att genast under nästa paus kolla fötterna och sköta begynnande skavsår på rätt sätt. Ett begynnande skavsår utvecklas snabbt till en blåsa, och det är ofta mycket besvärligare att ta sig fram om man har hunnit få blåsor än om de åtgärdats i tid. Skavsår och blåsor bör kollas varje dag, och sällskapets ansvarige för första hjälpen bör sköta de här hudåkommorna. Förutom att tvätta fötterna och eventuellt gnida in med salva varje dag bör du också byta strumpor tillräckligt ofta. Det är bra att hemma före vandringen se över vandringsstrumpornas skick, antal och hållbarhet.

Pauserna viktiga

Under vandringar och långa utflykter är det viktigt att ni håller regelbundna pauser för att vila, dricka och äta. En lämplig rytm att hålla paus är t.ex. med knappt en timmes mellanrum.

Det är bra att ha med sig förstärkningsplagg för pauserna, i alla fall när det är kyligt väder, för man blir snabbt kall när man är svettig. Det lönar sig också att använda sittunderlag, för marken kan vara kall. I friluftslivet svettas man ofta, trots att man försöker undvika det genom att minska på klädseln, bör man dricka tillräckligt under pauserna för att man inte ska börja må illa. Ät också något smått, t.ex. smörgåsar, russin eller choklad. Det är klokt att äta också ett varmt mål på dagen under en vandring. Under pauserna kan du vårda fötterna, justera ryggsäcken, byta till torra kläder, dvs. pyssla med sådant som underlättar vandringen.

Personlig hygien

Att tvätta sig och byta om till torra, varma kläder i slutet av vandringsdagen hör också till att ta hand om sitt eget välbefinnande. Att tvätta sig, i synnerhet håret, med kallt vatten kan i början kännas som en omöjlig åtgärd. Modet belönas dock och efteråt känner man sig fräsch och pigg, som en helt ny människa.

Tvätta dig alltid på torr mark, minst fem meter från vattendraget. Under vandringsförhållanden räcker det ofta med att tvätta sig med enbart vatten. Använd tvättmedel sparsamt och välj biologiskt nedbrytbara produkter. 

För kallt, regnigt väder och på vintern kan man ta med våtservetter som nödreserv för torrtvätt. Våtservetter kan användas för att sköta intimhygienen. Observera dock att de flesta våtservetter innehåller plast och att de inte får läggas i dasset utan de ska packas i en liten påse och föras bort från terrängen.

Måltiderna turens höjdpunkter

För att du ska orka vandra bör du äta tillräckligt och mångsidigt. Matstunderna, särskilt på kvällarna när ni har mera tid, är i allmänhet turens höjdpunkter. Det lönar sig alltså att planera måltiderna i god tid före vandringen. Nuförtiden finns det åtskilliga färdiga ingredienser att köpa, och så kan man göra rätterna mångsidigare genom att lägga till mat som man själv har torkat. Så här kan man trolla fram fast en gourmetmåltid mitt ute i vildmarken. Det är dock viktigt att fundera över hur mycket maten får väga, så att man inte blir tvungen att bära en för tung ryggsäck och trötta ut sig i onödan.

Stretching

Det är viktigt att man stretchar, så att i synnerhet benmusklerna inte blir sjuka och styva. Det är bra att tänja musklerna båda på kvällen efter dagens ansträngning och på morgonen innan man sätter sig i rörelse. Sköter man gymnastikstunden alla tillsammans morgon och kväll, stärks också gruppandan. Man kan massera sjuka muskler och vid behov använda muskelsalvor. Det är mycket skönare att vandra med tänjda, lösa benmuskler än på hårda och stumma ben.

Sömn och vila

Att sova och vila tillräckligt, dvs. att återhämta sig efter dagens ansträngning, är mycket viktigt för att man ska orka. Särskilt när man planerar en höstvandring är det bra att testa om sovsäcken är tillräckligt varm. Om man fryser på nätterna och inte kan sova ordentligt tär det på ens fysiska krafter och efter att par dagar också på det psykiska orkandet och man får kortare stubin. En så jämn och mjuk sovplats som möjligt främjar en god nattsömn.

Koppla av och att ta andra i beaktande

Kom även ihåg att avkoppling spelar en stor roll under turen. Det kan vara fråga om att man beundrar landskapet, tittar på solnedgången, sitter runt lägerelden, tittar på lågorna i lägerelden, lyssnar till sorlet av rinnande vatten och vindens sus i trädkronorna, lyssnar till regnet som slår mot tältet eller gör vad som helst annat som man njuter av och som ger en sinnesfrid. Ge dig tid att koppla av, för de här minnena följer dig ännu länge och hjälper dig att orka bättre under resten av vandringen och i vardagen efter turen.

För att alla ska trivas bör alla, såväl deltagarna som vandringsledarna, vara vänliga mot varandra och ta varandra i beaktande. Ledaren ansvarar bl.a. för att gruppen följer de gemensamma spelreglerna. Ledaren bör också vara uppriktigt intresserad av alla gruppmedlemmarna och se till att alla får tillräckligt långa pauser och att ingen blir efter de andra.

Med tanke på hela gruppens välbefinnande är det bra att man hjälper andra i gruppen, t.ex. genom att lätta på en annans börda, eftersom deltagarnas starka och svaga sidor framhävs under en vandring. En kväll tillsammans runt lägerelden då man firar t.ex. någons bemärkelsedag, stärker i allmänhet gruppandan. Man bör också ta i beaktande andra människors behov, t.ex. så att man låter sjusovare sova i fred på morgonen eller låter tystlåtnare personer emellanåt vara i lugn och ro. Om någon av deltagarna vill vandra separat för sig och njuta av naturens lugn, bör man komma överens om saken med vandringens ledare.