Flera historiska företeelser och händelser är kopplade till Paukaneva och dess närmiljö. Trots förändringar har Paukaneva bevarats väl, även om det omges tätt av bebyggelse, järnväg, landsvägar och Seinäjokis rätade fåra. Den nya fåran grävdes mellan åren 1968 och 1982 från Seinäjoki till Kyro älv för att skydda odlingsmarkerna från årliga översvämningar.

Svedjebruk och tjärbränning

En typs svedjebruk, det vill säga att bränna mossängar för att skapa åkerjord, började i Södra Österbotten i början av 1700-talet. Åkrarna runt Paukaneva, såsom Pajuneva, är gamla mossmarker som tagits i bruk genom bränning. På de skogbevuxna myrholmarna har det vuxit tät skog. Tjärgroparna i Isosalo och Lehtisalo påminner om tjärbränningens särskilda betydelse för landskapet under 1700- och 1800-talen.

Gamla spångar

I början av 1700-talet byggde Seinäjoki borna tillsammans med invånarna i Nurmo Nurmo kyrka. Samtidigt byggdes spångar som en genväg rakt över Paukaneva till Isosalo och därifrån till kyrkan. Denna väg kallades ”Niemistös kyrkstig”. Spångarna brann ner år 1752 i en stor skogsbrand som sträckte sig ända från Ikalis till Paukaneva.

Dikning av Paukaneva

Under nödåren på 1860-talet började kronan ordna nödhjälpsarbete för egendomslösa genom att dika Paukaneva. Avsikten var att tömma mossen med hjälp av stora dräneringsdiken så att den skulle lämpa sig för svedjebruk. Dikningen inleddes våren 1867, men med svagt resultat. Året därpå beslutade kapellförsamlingens möte att be om att inget ytterligare bistånd skulle riktas till dikningsarbete, eftersom mossen var så vattensjuk att den inte kunde dräneras för hand. Stödet riktades istället till bygget av den nya landsvägen.

Kiikus raka linje

Idén om en väg tvärs över Paukaneva ansågs till en början omöjlig och alldeles för kostsam. På ett gemensamt kommunmöte år 1876 lovade dock den lokala bonden Matti Martikkala att dra en rak vägsträckning för 30 mark istället för de tidigare beräknade 500 mark. Han bad torparen i Kiikku att tända en halmstack klockan 20.00 på kvällen. Själv gick han med sina medhjälpare till Nurmo kyrka för att vänta tills rök syntes på himlen. Därefter placerade de störar med brinnande facklor med jämna mellanrum. På så sätt kunde en rak linje dras ända till Kiikku.

Kriget år 1918

Våldsamheterna under kriget 1918 drabbade även Seinäjoki och Nurmo. Sammanlagt avrättades 44 röda fångar, som alla hade förts hit från andra orter. Invånarna i Nurmo och Seinäjoki hade ingen del i dessa händelser. Avrättningarna ägde främst rum på Paukaneva. Redan under kriget grävde anhöriga till 20 av de avrättade upp kropparna ur mossen och förde dem till sina hembygder för begravning. Resten begravdes som okända på kyrkogården i Nurmo.

Fågelskådning