Den ryske kronarvingen Alexander besökte Langinkoski första gången 1880 tillsammans med sin maka Maria Feodorovna. Alexander III återkom sedan han blivit kejsare. Han hade blivit förtjust i platsen och framförde önskemål om att en fiskestuga skulle byggas åt honom vid Langinkoski.

Kejsarens önskemål uppfylldes. Ritningarna till fiskestugan gjordes av arkitekt Magnus Schjerfbeck och för inredningen stod arkitekt Johan Jacob Ahrenberg. Jämfört med det kejserliga hovet var stugan enkel och avsedd endast för sommarbruk. För kejsaren var Langinkoski en fristad, dit han flydde undan hovets överdåd och formaliteter. Inredningen erbjöd den finska konst- och övriga industrin en möjlighet att visa upp sin produktion. Textilierna var från Tampella och porslinet från Arabia medan glasen var blåsta i den närbelägna fabriken i Karhula.

Fiskestugan invigdes den 15 juli 1889. Ortsborna uppträdde med blomster- och sånghälsningar. När kejsaren beträdde fiskestugans veranda avfyrades 30 kanonskott. På kvällen ordnades en festmiddag ombord på den kejserliga lustjakten och under den utbringade kejsaren en skål för Finland. Kejsarfamiljen var mycket populär i Finland.

Alexander besökte Langinkoski nästan varje år. Kejsaren trivdes i naturen. Älvfåran försågs med stålnät och stänger så att de laxar som släpptes ut där inte kom åt att rymma utan kejsaren kunde fånga dem. Kejsarinnan som ansågs älskvärd och vänlig ville ibland själv laga lunchmaten. Om kvällarna stod måltider, brasor, fyrverkerier, musik och hedersbetygelser på programmet och ibland gjordes utfärder med häst. Det fanns tre yrkesfiskare. De kom till Langinkoski i maj varje år och efter fiskesäsongen återvände de till sina hemtrakter i guvernementet Tver.

Alexander och hans familj besökte Langinkoski sista gången 21–22.7.1894. Sedan kejsaren återvänt hem fick han veta att han led av njurinflammation. Alexander återhämtade sig inte från sjukdomen utan dog i slutet av samma år. En minnestavla sattes upp vid Langinkoski till åminnelse av kejsaren.

Efter Alexander kröntes hans son Nikolaj II till kejsare, men han trivdes inte vid Langinkoski. Man väntade ivrigt på att kejsarfamiljen skulle komma på besök, men den sista kejsaren visade sig bara en gång på stället, i september 1906. Ibland besöktes stugan av andra medlemmar av kejsarfamiljen eller av höga tjänstemän.

Under första världskriget fungerade stugan på änkekejsarinnans önskemål som konvalenshem för sårade ryska soldater. Ryssarna byggde också en stödjepunkt med skytte- och förbindelsegravar, skyttenästen och skyddskorsur vid Langinkoski. I terrängen kan man fortfarande skönja löpgravarna, men de andra konstruktionerna har försvunnit med tiden.

Med kollektivtrafik