Evois historia

Flottningarna i Evoisfloden inleddes 1892.

• Genast då isen lossnat, började t.o.m. 250 män slita, och de fortsatte ända till midsommar.
• Om vintern arbetade männen i skogarna. De fällde träd med bågsåg för nästa års flottningar. Evon vattendragens timmerflottning upphörde i slutet av 1960-talet.
• På Evois blev skogshuggarnas sista arbetsprov uppredningen efter Maire-stormen på hösten 1961. Stormen hade fällt tre års avverkningsavgång på en kvart. För att kunna få undan de fällda stammarna måste männen först bygga vägar, och som följd av detta har området ett tätt nät av skogsvägar.

Nuförtiden står de gamla skogshuggarstugorna till områdets besökares förfogande.

Också milkolningen har utgjort en viktig del av utbildningen vid Evois forstinstitut.

• Den skarpögde vandraren kan hitta gamla kolbottnar åtminstone nära Hankala gård och längs bäcken Luutajoki, där de första milorna restes år 1895.
• På stranden av Savijärvi sjö fanns förr ett tjärbruk, där man brände tjära industriellt.
• Om områdets kulturhistoria förtäljer de gamla skogsarbetarförläggningarna, av vilka Rieska är den bäst bevarade. Numera hyrs stugan ut.

Från Hakovuori har man den bästa utsikten över Evois skogsområden. Från berget ser man för området typisk sydfinländsk ekonomiskog.