Förhistoriska boplatser och rengropar
På Pöyrisjärvi ödemarksområde har det hittats
rikligt med förhistoriska fornlämningar. En del av fornlämningarna är gamla boplatser,
fångstgropar och heliga platser från stenåldern och den tidiga metallåldern. Största
delen av de hittills funna fornlämningarna befinner sig runt Pöyrisjärvi.
Pöyrisjärviområdets förhistoriska boplatser anses att ha varit tillfälliga, och de
har synbarligen använts som fångstställen. Som bevis på detta kan man
hålla de från området funna spetsiga verktyg och skrapverktyp, som troligen har använts som
fångstredskap och till att bearbeta hudar med.
På Pöyrisjärvi ödemarksområde har det
hittills kartlagts 19 fångstgropplatser. Med fångstgroparna har man fångat
fjällrenar, och längre söderut även skogsvildrenar och älgar. Groparna, som var urgröpta i
marken och hade lodräta väggar, täcktes med ett lätt takmaterial och på deras
botten hade man möjligen rest vässade spjut eller stenar. Groparnas
storlek utgör nuförtiden endast en liten del av deras ursprungliga storlek.
Fiskarnas, jägarnas och renskötarnas ödemark
På det nuvarande Pöyrisjärvi ödemarksområde har de viktigaste näringsgrenarna redan
i århundraden varit jakt och fiske. Pöyrisjärvi har på sin tid varit en viktig stödpunkt
för fiskare, eftersom den stora sjön var en betydande sjö för fiske.
Förutom vildrenar har det jagats bl.a. bävrar, rävar och björnar på området. Ren-
och bäverjakten upphörde på 1800-talet, då arterna dog ut.
Renskötsel har utvecklats till en betydande
näring efter det att fjällrenarna domesticerades. Till Finland kom renskötseln troligen
på 1600-talet. Före gränsavspärrningskontraktet mellan Finland och Norge
vallades renarna på det nuvarande Pöyrisjärvi ödemarkområde av
Kautokeinos samer. Gränsavspärrningskonventionen ingicks år 1852, varefter
två sommarmärkningsområden bildades på området, ett vid Pöyrisjärvi
och ett vid Kalkujärvi-Naltijärvi-området. Ännu idag lever
det folk en del av året i
Pöyrisjärvis och Kalkujärvis lappbyar.
