Den grunda
brackvattenskärgården
Kvarkens skärgårds Natura 2000-område omfattar i praktiken hela yttre
skärgårdszonen på sex kommuners områden. Området flyter samman med
skyddsområdena på den svenska sidan. Avståndet mellan holmarna i Sverige och
Finland är som kortast 20 km. Kvarken hör också till Östersjöns skyddskontrakt
alltså HELCOM:s lista över skyddsområden.
Nedtryckt av isen
De senaste istidens tjocka ismassa tyngde ned jordskorpan t.o.m. en
kilometer. I och med att isen smalt började jordskorpan återhämta sig, och den
kommer ännu att höjas 100 - 150 meter uppåt till sin tidigare nivå på Kvarkens
område. Landet höjer sig är ca 8 mm i året på området. Det blottas tiotals
hektar nytt land årligen. Om ca 2500 år har Kvarken förändrats till ett näs och
Bottenviken till en sjö, som endast via en älv är förbunden
till Östersjön .
Den smältande isens kant formade Kvarkens speciella moränformationer, som
påminner om ett tvättbräde, de s.k. De Geer-moränerna
(www.kvarkenguide.org). De Geer-moränerna i Kvarkens skärgård är mycket
välformade och de förekommer i vidsträckta fält. Det förekommer också andra
typer av tvärgående moränryggar och flacka moränfält med stora mängder
flyttblock. Tack vare sina geologiska särdrag har Kvarken tagits med på UNESCO:s
världsarvslista som Finlands första
världsnaturarv (www.miljo.fi).
Kontinuerlig förändring
På grund av landhöjningen befinner sig Kvarkens naturtyper, vegetation och
fauna kontinuerligt i ett föränderligt tillstånd. De grunda havsvikarna snörps
så småningom igen och förändras först till flador, som är nästan tillslutna
havsvikar som fortfarande är anslutna till havet. Fladan förändras så småningom
till en glosjö, dit det endast sporadiskt strömmar havsvatten då havsytan står
högt. Till glosjöns arter hör närmast sötvattensarter.
Skogar som växer upp på landhöjningsområdena påträffas endast på
landhöjningsområden, och Finland har därför ett speciellt ansvar i att skydda
dem.
Skärgårdens fåglar
Skärgården som är långgrund och med många grynnor erbjuder det rikliga
sjöfågelbeståndet goda möjligheter att intaga föda och häcka. Även Kvarkens
yttre skärgård hör till Östersjöns viktigaste häckningsområden för
skärgårdsfåglarna. T.ex. Finlands utrotningshotade bergänder häckar till största
del i Kvarken. En art som är typisk för området är tobisgrisslan, som häckar i
stenhåligheter. Havsörnen som glider ovanför skogsholmarna är en vanlig syn i
Kvarken.
Låg salthalt
Salthaltens snabba minskning från Bottenhavet till
Bottenviken samt de nordliga och sydliga havsströmmarnas möte i Kvarkens
flaskhals gör Kvarken ännu mer unik. Vattnet strömmar kraftigt i Kvarken, vilket
bl.a. inverkar på isens tjocklek på vintern. Den som rör sig på isen måste kunna
akta sig för strömställen med tunn is.
Kulturomgivningar
Människan har varit närvarande på området allt sedan Kvarkens första skär
steg ur havet. Betesgång och slåtter har format skogarnas struktur på holmarnas.
I de ljusa hagmarksskogarna trivs t.o.m. ett litet bestånd vitryggad hackspett,
för att inte tala om de övriga hackspettarna. En fortgående betesgång på området
stöds, för att hagmarkerna och ängarna ska hållas öppna.
Tilläggsinformation om Kvarkens natur
Världsarvet Kvarkens skärgårds egen
hemsida (www.kvarken.fi)
